Det är eftermiddag och vi svänger in i ett litet samhälle i Østfold. Det är mulet och regn i luften men termometern visar behagliga 19 grader. Vi parkerar utanför ett hus med varken nummer eller namnskylt men kvinnan som möter oss på trappan försäkrar att vi har kommit rätt:
– Så bra att ni hittade hit. Välkomna in.
Stenhård kamp mot sjukvårdssystemet
Kvinnan som tar emot oss har de senaste fyra åren utkämpat en stenhård kamp mot det svenska sjukvårdssystemet för att få rätt att följa sitt eget samvete. 2013 fick Ellinor Grimmark nobben av sin tidigare arbetsgivare när hon sökte jobb som barnmorska. Varför? Ellinor hade förklarat att hon ville slippa delta vid abortingrepp.
– Kom in, säger hon, och går före oss in i huset.
Bakom den anonyma fasaden döljer sig ett vackert hem. I vardagsrummet sitter minstingen och spelar tv-spel medan dottern Jacklin, 15, står i köket och lagar soppa. Ellinors man, Carl Johan, arbetar i Sverige.
– Nu är det han som pendlar, berättar Ellinor när vi sätter oss vid köksbordet.
Har fått nog av Sverige
I två och ett halvt år var det tvärtom. I februari i år flyttade familjen från Jönköping till Østfold i Norge. De hade fått nog.
– Vi kände oss hatade i Sverige, säger hon med ett sorgset uttryck.
Läs också: Kompakt motstånd mot Ellinor Grimmark på landets ledarsidor
Ellinor är utbildad barnmorska – eller jordmor, som det heter i Norge – och borde därför vara eftertraktad av svenska sjukhus. Precis som i Norge och Danmark är det brist på barnmorskor i Sverige.
Erbjöds fast anställning
Under utbildningen fick Ellinor praktikplats som barnmorska på ett av sjukhusen i Jönköping.
– Sommaren 2013 bad chefen mig komma in på kontoret och förklarade att hon mycket gärna ville behålla mig och att jag kunde få fast anställning som barnmorska, säger Ellinor och berättar hur glad hon blev över erbjudandet, men att hon samtidigt kände ett behov av att klargöra sin personliga inställning.
– Jag är kristen och vill inte delta i abortingrepp. Jag är helt enig om att kvinnor måste få bestämma över sin egen kropp men jag hävdar att barnet inte är en del av kvinnans kropp, säger Ellinor. Hon skickade ett e-postmeddelande till chefen för att förklara situationen.
Hur trodde du att chefen skulle reagera?
– Jag tänkte att hon bara skulle säga: ”Okej, då vet vi det.” Abortingrepp är ju en väldigt liten del av barnmorskeyrket.
Men det svar Ellinor fick blev en chock.
– Det telefonsamtalet glömmer jag inte, säger Ellinor och berättar att chefen skällde ut henne.
– Hon var arg på mig och jag blev helt chockad. Det var en helomvändning från när vi talat med varandra tidigare. Jag fick höra att jag inte var aktuell för anställning och att jag inte var välkommen till dem.
Trodde det var en engångshändelse
Ellinor säger att hon blev rädd och överraskad men ändå tänkte att det var en engångshändelse. Hon sökte jobb som barnmorska på ett annat sjukhus i Jönköping. Också där blev hon först mött med öppna armar, för att därefter få dörren slängd i ansiktet.
– De var positiva tills jag berättade om min hållning till aborter.
Ellinor gjorde ett sista försök att få jobb men när hon fick nej för tredje gången kände hon att hon måste göra något.
– Tillsammans med min man tog jag kontakt med en jurist för att ta reda på om detta verkligen var lagligt.
"Endast läkare får utföra aborter"
Ellinor berättar att hennes jurist påpekade att det finns lagligt stöd för rätten att reservera sig mot att delta i aborter, eftersom det står i abortlagen att endast läkare får utföra abort, och att barnmorskornas etiska kod säger att barnmorskor kan avböja att delta i aktiviteter för vilka de hyser djupt moraliskt motstånd.
– Dessutom är Sverige en del av EU och i EU har man Europakonventionen som stadfäster rätten till samvetsfrihet. Den lagen har Sverige skrivit under, konstaterar hon.
– Med andra ord har vi precis som i Norge reservationsrätt i Sverige men bara på papperet och inte i praktiken, säger hon, och lägger till att skillnaden mellan Norge och Sverige är att Norge följer sina lagar.
Tog fallet till Diskrimineringsombudsmannen
I april 2014 tog paret Grimmark sitt fall till Diskrimineringsombudsmannen. De var säkra på att vinna men blev chockade när de förlorade på alla punkter.
– Det som skedde var så märkligt att jag nästan inte klarar att berätta om det, säger Ellinor uppgivet.
– Det var solklar diskriminering så vi trodde att vi skulle vinna men det gjorde vi inte, säger hon och ser ner i golvet.
Tar fallet till tingsrätt
Följande år tar de saken vidare till tingsrätten och stämmer landstinget i Jönköpings län för uppsägelse utan grund och diskriminering. Efter en lång rättegång faller domen, också denna gång i det svenska sjukvårdssystemets favör.
– Det var så märkligt. Vi hade lagen på vår sida och vi har argumenten. Det enda de hade att säga var att jag har ”fel uppfattning”.
"Vittnena ljög flera gånger"
Ellinor tar en kort paus och knäpper händerna framför sig på bordet. Hon ser bort mot dottern som satt sig hos oss.
– Deras vittnen satt och smålog, och de ljög flera gånger, berättar hon och suckar.
Ellinor ger ett exempel: Ett av motpartens vittnen hävdade att Ellinor hade skrivit ”abortmotståndare” på sin namnskylt i stället för sitt namn.
– Fyra, fem gångar upprepade hon det. Till slut hade jag lust att ta upp och visa min namnskylt så att domaren skulle se att det inte var sant. Det har aldrig stått något annat än mitt namn på skylten.
Ellinor sticker inte under stol med att hon tror att det är starka andliga krafter med i bilden.
Medan rättsprocessen pågick i Sverige började Ellinor se sig om efter jobb på andra sidan gränsen.
– När jag kom till Norge var jag orolig för att bli bemött på samma sätt, men jag måste vara ärlig med min tro och med mitt samvete.
Norska sjukhuset accepterade önskemålet
Ellinor berättar att hon fick jobb som barnmorska vid sjukhuset Østfold och att hon berättade för sin norska chef om att hon inte ville medverka vid aborter på samma sätt som hon sagt till de svenska cheferna. Responsen blev en helt annan.
– Den norska chefen sa bara: ”Jaha. Hur mycket kan du jobba och när kan du börja?”.
– Det gick jättebra. Det var liksom inte ens en fråga att diskutera.
Ellinor berättar att hon bad om att få det skriftligt. Chefen hämtade ett papper och skrev på och det hela var över på några få minuter.
Började pendla till Norge
I två och ett halvt år pendlade Ellinor till Norge. Hon berättar om ett fantastiskt stöd från sina norska kolleger. Men hon påpekar att det inte nödvändigtvis betyder att det är många som delar hennes uppfattning.
– De flesta kollegerna tycker nog inte som jag på den här punkten men de har respekt för att det är min uppfattning. De säger att de är glada över att ha mig här och jag har till och med fått en kram av min chef, säger hon och ler.
Fick en räkning på över 1,6 miljoner kronor
Våren 2017 förlorade Ellinor ännu en rättegång, denna gång i Arbetsdomstolen. Och det skulle gå från en svår situation till en ännu värre när hon några månader senare fick en skyhög räkning i posten. Kravet var inte mindre än 1 639 948 kronor.
– Det var en chock och jag kunde inte riktigt ta det till mig, säger hon och skakar uppgivet på huvudet.
– Det är helt sjukt. Hur tänker man när man skickar en sådan räkning. Hur ska en privatperson kunna betala det?
Läs också: Grimmarks make vädjar om pengar till rättegångskostnader
"Tror de ville trampa på mig ordentligt"
Ellinor suckar. Eftersom hon förlorat alla målen hade hon dömts att betala det svenska sjukvårdssystemets omkostnader senast den 3 juni 2017.
– Jag tror att de ville trampa ordentligt på mig. De tänkte nog: ”Yes, nu går hon i personlig konkurs.”
Ellinor tar en kort paus:
– Jag känner att de ville göra mig till ett avskräckande exempel för att skrämma andra och säga: ”se vad som sker om du sätter dig upp mot myndigheterna”.
Fick donationer - kunde betala
Tack vare insamlingsaktioner och stor generositet bland kristna har familjen Grimmark klarat att samla in hela beloppet.
– Jag är så tacksam. Det finns helt fantastiska människor som känner medlidande och som säger ”det här vill jag också bidra till”. Kristenheten är en stor och stark familj där det finns mycket resurser. Det är gott att veta, säger hon.
Lämnar in en ny stämning
Trots att hon har förlorat i tre instanser vägrar Ellinor att ge sig. Hon och hennes jurister tar saken till den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Högre än så går det inte att komma. Den 14 juni lämnas stämningen in till domstolen.
Fyra tuffa år har gått men ändå ser det inte ut som att saken går mot ett snabbt avgörande. Det gör däremot intervjun eftersom minstingen kommer in i köket och vill ha middag. Ellinor säger att hon har tid att svara på en sista fråga.
Du har förlorat jobbet, blivit hatad, utestängd, tvungen att flytta och fått en miljonräkning. Om du hade vetat det du vet i dag hade du ändå gjort samma sak?
Ellinor blir tyst. Hon ser ner på sina händer och sväljer innan hon ser upp med en bestämd blick.
– Jag upplevde att detta var något som Gud bad mig om att göra. När man är en del av Guds plan vill man inte vara någon annanstans oavsett hur tufft det är, säger hon till sist.
Läs också: Nu tar Grimmark sitt fall till Europadomstolen
Deborah Selbekk Lunde / Korsets Seier
Översättning: Elisabeth Sandlund
