I november 2016 genomgick han cellgiftsbehandling på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Allting gick planenligt och läkarna var positiva. Siewert och hustrun Gitten bestämde sig för att genomföra sin planerade resa till värmen i Eilat, Israel, över nyår och trettonhelgen. Paret var hoppfulla och trodde att Siewert skulle orka ett tag till, men var tvungen att dra ner på sina aktiviteter.
Den fjärde januari skriver han på Facebook. "Detta är egentligen ett Time-out-meddelande! Min hälsa backar, och jag drar nu ett stort streck en tid för alla engagemang och åtaganden. Vila gäller. Jag kan nog inte låta bli att följa er andra här, men jag ska inte skriva inlägg eller kommentarer!
Siewert tackar vidare för Facebookvännernas uppmuntran och fortsätter. "Starkast stöd kommer ''uppifrån'', men förbön från er som brukar be är viktig, och goda tankar från alla likaså. Tro och hopp är med mig!"
Kom som en chock
Varken han själv eller läkarna räknade med att cancern skulle slå till så hårt och så snabbt. Men dagen efter hemkomsten blev Siewert sämre och beskedet om att ingen mer finns att göra. Timmarna, dagarna är räknade.
– Det är en chock, allt kom så hastigt, berättar hustrun Gitten Bohlin Öholm. Läkaren sa att nu är det nedräkning.
Siewert ringde själv familjemedlemmarna i slutet av förra veckan och bad alla komma till honom på sjukhuset under helgen.
– Alla har fått sin stund med honom. Jag har blivit så oerhört rörd över alla människor som har och fortsätter höra av sig. Jag visste ju att han betydde mycket för andra men att det var så många var jag ovetande om. Min dotter Sara har läst upp allting för Siewert och vi har alla blivit så berörda.
Träffade familjen
Hon pratar om lördagen den 14 januari som en mirakeldag. Alla familjemedlemmarna fick en stund med honom, vännerna Margit och Rolf Borgström kom för att tacka Siewert för vad han betytt för dem.
– Han pratade oavbrutet i 10 timmar, säger Gitten och skrattar till. Det var frid här.
Under söndagen den 15 januari kom vännen och prästen Bo Brander, studentpräst och föreståndare för Sankt Ansgars kyrka i Uppsala. Den kyrka som paret Öholm besökte då de bodde i Uppsala under många år.
– Siewert har väntat på att få ta nattvarden och vi var lite oroliga att Bo inte skulle hinna hit. Men jag hämtade honom på flyget i söndags efter att han haft mässa i Uppsala och så fick vi en fin stund här, en liten minimässa. Siewert hade sovit hela dan men när Bo kom var han helt vaken. Han samlade sina krafter och det var underbart hur klar han var. Ingen förvirring, bara trötthet.
"Har så mycket kvar att ge"
– Det känns så oerhört sorgligt, det är så stort så jag har svårt att ta in allt. Han har så mycket kvar att ge. När cancern kom tillbaka tänkte jag att vi får säkert några år till. Vi får bara ta det lugnare. Siewert ville vara med i debatten. Han sa ofta: Jag har ont i fötterna, inte i huvudet. Han tänkte och tänkte och så plötsligt kom en text som han skrev ner på nolltid. Sedan sov han en stund och fick nya krafter.
Nu blir det inte så och Gitten planerar i stället för en timma i taget. Innan vi avslutar skickar hon med två motton som Siewert levt med under hela sin livsgärning.
– Det ena har han haft med sig sedan söndagsskolan och det är en sång "Jag är barn till en kung" och det tycker jag är så fint. Men också hans andra motto: "Jag är bra och jag duger."
Läs mer: Nu har Siewert Öholm somnat in
