Hon ställer upp på en intervju om stormen kring kampanjen efter att tillsammans med andra biskopar i Svenska kyrkan fått Dagens frågor om sin syn på Mitt kors och den efterföljande händelseutvecklingen.
– Min spontana tanke är att det är väldigt fint att kristna bär kors och därigenom står upp för det som korset symboliserar, nämligen den kärlek Gud visar oss genom sin son Jesus Kristus, en kärlek som kämpar och lider, inte gör skillnad på människor och öppnar sin famn för de små och utstötta.
– Däremot har jag personligen svårt för kampanjer på sociala medier. Man vet inte vart de kommer att ta vägen och många kampanjer har inte så mycket med den mångfacetterade verkligheten att göra. Det är så lätt att uttrycka en åsikt, posta en uppmaning och gömma sig bakom något som inte förpliktigar.
– Det som utspelas på sociala medier berör ofta en ganska snäv krets av personer som är vana att torgföra sina åsikter. Men går man utanför den kretsen märker man att det som händer på sociala medier inte alls väcker så mycket intresse. Om man tar merparten av Svenska kyrkans medlemmar och de som jobbar med kyrkans dagliga verksamhet, till exempel här i Härnösands stift, så skulle det här initiativet inte ha uppmärksammats om det inte blivit en sådan uppblåst debatt i medierna. Det är viktigt att komma ihåg att det är många människor utanför de sociala medierna som varje dag faktiskt gör ett fantastiskt jobb, inte minst för utsatta kristna.
Men nu är det Svenska kyrkans ledning som har anklagas för att inte visa tillräckligt stöd för förföljda kristna?
– Och här finns ett grundläggande problem som gör att debatten blir missriktad. Svenska kyrkan har inte någon sådan ledning som medierna envisas med att ställa till svars. Kyrkomötet fattar beslut om styrdokument, biskopsmötet om tro och lära. I övrigt består kyrkan av självständiga församlingar och pastorat där man fattar lokala beslut. Så det finns ingen enda ledning som man kan kritisera eller debattera med, ingen som fattar beslut om att vi ska tycka si eller så. Vi måste lära oss om hur kyrkans organisation ser ut innan vi kritiserar den. Som det är nu skäller man på ärkebiskopen för att hon inte uttalar sig, som om hon var någon sorts president. Det kan bli väldigt fel.
– Sedan så verkar man inte vilja ta till sig att Svenska kyrkan har ett omfattande internationellt arbete där man dagligen jobbar med stöd till förföljda kristna. Via samarbetskyrkor stödjer vi församlingar på plats och i Sverige arbetar församlingarna med utsatta kristna grupper som kommit hit. Det kan man läsa om på vår hemsida. Av säkerhetsskäl kan man inte alltid skylta med allt man gör, men i den pågående debatten får man intrycket att Svenska kyrkan inte gör någonting. Det är ett mycket nonchalant och sorgligt sätt att hantera fakta på.
En del kritiker menar dock att Svenska kyrkan ändå väljer att aktivt och mer uttalat visa stöd för andra förföljda grupper, till exempel HBTQ-personer, genom regnbågsmässor och officiella uttalanden. Vad säger du om den kritiken?
– Jag har svårt att svara på den eftersom jag inte har den upplevelsen. Det är upp till församlingarna att besluta om sådant och då kan jag säga att jag har varit med på regnbågsmässor och på gudstjänster då minoritetsfolk som samer och romer stått i fokus. När det gäller förföljda kristna så ber vi för dem ständigt i våra gudstjänster.
Hur tror du att den här ganska infekterade debatten kommer att påverka Svenska kyrkan?
– Jag upplever det här som en storm i ett vattenglas som fått oförtjänta proportioner. Det här är en perifer händelse jämfört med allt det arbete som görs inom Svenska kyrkan varje dag. När man kritiserar Svenska kyrkan för att inte uttala sig för Mitt kors och framhåller att 7 000 skrivit på, så måste man ändå jämföra med alla de som ansvarar för kyrkans gudstjänstliv och internationella arbete, människor som sliter och jobbar för att sprida kristen kärlek och kärnan i det kristna budskapet. Dessvärre upplever jag att sociala medier och massmedier uppmuntrar till ett polariserat debattklimat. Det är skrämmande att se att det kan få ett sådant genomslag. Det vi kan lära oss är att vi inte har plats för en debatt som går så här fel, där man pucklar på varandra utan att träffas.
Så vad är vägen framåt?
– Vi måste lära oss att skilja på sak och person och inte ge oss hän åt det här polariserade debattklimatet. Gud gör inte skillnad på människor. Ger man uttryck åt en åsikt ska man inte nedvärdera den som tycker annorlunda. Och själv ska man inte ta emot andras åsikter som personlig kritik. Tillvaron är så oerhört mångfacetterad och vi har länge efterfrågat debatt mellan olika teologiska riktningar, utifrån skilda verklighetsuppfattningar och erfarenheter, sådan som man har i många andra länder. Nu har vi fått en och när vi ser vad som händer när den tar skruv kanske vi tänker över det och lär oss något. När vi bryter åsikter mot varandra, vilket är mänskligt och viktigt, ska vi ha blicken riktad mot det som är centrum i vår kristna tro: Guds kärlek till alla människor.
Fotnot: Intervjun med biskop Eva Nordung Byström gjordes onsdagen den 17 augusti. Siffran 7 000 är från den dagen. Antalet medlemmar i FB-gruppen Mitt kors har därefter ökat.
