Över 6 700 personer har sedan starten anslutit sig till kampanjen Mitt kors, som uppmanar svenska kristna att visa stöd för förföljda kristna att bära ett kors runt halsen. Kampanjen har vållat debatt i pressen och på sociala medier, där två falanger utkristalliserat sig: de som visar sitt stöd för kampanjen och de som anklagar initiativet för att missbruka korset genom att ställa olika grupper mot varandra.
Kallades okristligt
Efter att Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg på Facebook kallat initiativet för okristligt, har massiv kritik riktats mot kyrkan. Bland annat anklagas kyrkan för att vara alldeles för tyst i frågan om förföljda kristna.
Det är en av anledningarna till att prästen Johanna Andersson, en av kampanjens initiativtagare, tidigare i veckan på ett demonstrativt sätt valde att lämna Svenska kyrkan.
Även om flera medlemmar i Svenska kyrkan har deltagit i debatten, och bejakat initiativet, har det varit ganska tyst från kyrkans högsta ledning.
Läs mer: Antje Jackelén tog strid för korset och kyrkan
Alla 14 fick frågan
Dagen har därför vänt sig till biskoparna och bett dem att, i egenskap av högsta företrädare för Svenska kyrkan, redovisa sin personliga inställning.
Samtliga 14 biskopar, inklusive ärkebiskopen, fick följande frågor:
1. Hur ställer du dig till Mitt kors-kampanjen?
2. Hur tror du debatten påverkar Svenska kyrkan?
3. Vilken är vägen framåt?
Bara två väljer att svara på frågorna. Fem andra biskopar ville gärna dela med sig av sina tankar, och kunde tänka sig att bli intervjuade i ämnet under andra omständigheter. En biskop har varit oanträffbar. Övriga tackar nej till att svara på de tre frågorna, och hänvisar till att de generellt inte svarar på enkäter av det här slaget.
– Jag svarar inte på enkätfrågor. Saken har blivit infekterad. Enkäter förenklar men jag ska skriva i dag eller i morgon på min blogg, svarade till exempel Uppsalas biskop Ragnar Persenius.
Läs biskop Ragnar Persenius blogginlägg om Mitt kors-kampanjen.
Två svarade
Mikael Mogren, biskop i Västerås, var en av två som valde att svara på våra frågor.
– Jag har burit kors sedan jag var 14 år gammal, så att bära kors är inget konstigt för mig. Jag ser detta som ett tecken på att tron börjar att ta mer och mer plats i det offentliga Sverige. Vi har ett nytt religiöst landskap i hela Europa, säger han som svar på frågan om hur han ställer sig till Mitt kors-kampanjen.
Hur tror du debatten påverkar Svenska kyrkan?
– Jag tror att detta får loss energi i kyrkan, det diskuteras som aldrig förr på kyrkbackar, i fikarum och i Expressen. Sedan är det klart att kampanjer kan gå åt olika håll, och det finns sådant som kan vara negativt, men det gäller alla kampanjer.
Vilken är vägen framåt?
– Det är viktigt att i vi kan hålla flera tankar levande samtidigt. Vi måste visa samhörighet med andra kristna, inte minst de som är förföljda i till exempel Indien och Mellanöstern, som håller på att tömmas på kristna. Det är något som engagerat mig i 20 år. Men vi måste samtidigt avstå från att gradera offer utifrån deras tro.
Även Fredrik Modéus, Växjö stift, svarade.
– Det första och viktigaste är att vi aldrig kan teckna oss för mycket med korset. Jag har själv burit kors genom livet, och för mig står korset för att söka en väg som inte är hatets eller attackernas väg. Jag tycker det är sorgligt att det blivit strid runt korssymbolen som borde förena oss.
Och vägen framåt?
– Vägen framåt är alltid dialog och att lyssna till den andre.
Jacob Zetterman, Anna B Sandberg, Jonatan Sverker, Thomas Österberg
Läs mer: Samtalsklimatet i Svenska kyrkan behöver reformeras
