Gratulationer och hurrarop – och förhoppningar om att Sverige ska kunna bidra till arbetet för fred och försoning.
En glad utrikesminister talade i SVT om gårdagens ”bragdseger” i New York, där Sverige efter vårens kampanjande alltså fått en eftertraktad plats i FN:s säkerhetsråd.
Även från kristet håll hörs hurrarop. Förhoppningarna är stora om att Sverige med sin röst ska kunna verka för fred och förebygga konflikter. Kristna fredsrörelsen skriver i ett uttalande att det är ”glädjande” att Sverige fått en plats i säkerhetsrådet.
Feminism och säkerhetspolitik
– Nu gäller det dock att Sverige verkligen använder sin tid för att främja en feministisk och rättighetsfokuserad säkerhetspolitik, säger Kristna fredsrörelsens generalsekreterare Lotta Sjöström Becker till Dagen.
Hon hoppas att ”mänskliga rättigheter och mer specifikt kvinnors rättigheter” kommer att nämnas till och refereras till frekvent från svensk sida.
– Min förhoppning är att Sverige kommer att arbeta för och konkret presentera kvinnliga fredsförhandlare, för att de sedan kan börja arbeta i fredsprocesser och konfliktförebyggande arbete.
Hon säger att FN har ett ansvar att driva frågor som rör respekt av mänskliga rättigheter, och hon hoppas också att FN:s arbete tydligare ska ”präglas av ett ickevåldsligt perspektiv”.
Särskilt nämner Lotta Sjöström Becker de konflikter som pågår lite i skymundan, som till exempel i Västsahara och Sydsudan.
– Sverige har nu ett unikt tillfälle att vara en kraft för att ickevåldsmetoder ska bli prioriterat och vara en viktig grundstomme i FN:s freds- och säkerhetsarbete, säger hon.
Fred och försoning
Åke Bonnier, biskop i Skara, sällar sig till de röster som hoppas på Sverige som en röst för fred och försoning. ”Vi kan glädjas åt att Sverige kommit med i FN:s säkerhetsråd. Må detta bidra till freds- och försoningsarbetet”, skriver han på Twitter.
Men kritiska röster inom kristenheten finns också. Här handlar det främst om vad kampanjen inför omröstningen har kostat, och om den varit och kommer att vara, värd priset. ”Vad är priset?” frågar till exempel prästen och författaren Annika Borg på Twitter.
Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor undrar vad Sverige ska använda sin plats till:
”Regeringen måste nu visa tydligt vad man ämnar använda sin plats till. Varit otydligt under kampanjen”, skriver hon på Twitter.
EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (L) tillhör också skaran av kritiker.
”Regeringen måste fokusera mer på EU än FN”, kommenterar hon på Twitter.
Inte värt priset
Kritisk är också Per Ewert, direktor på den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet.
– En plats i säkerhetsrådet är förstås positivt för varje lands anseende i världen, men jag är tveksam till om det är värt det rent moraliska priset. Margot Wallström har uppvaktat många länder, varav flera är hårda diktaturer, för att få deras röster. När man sedan sitter vid beslutsbordet ligger det alltid en förväntan om gentjänster, och då kan Sverige ha placerat sig i en sits som det inte är säkert att vi bör sitta i, säger Per Ewert.
Kristna fredsrörelsens Lotta Sjöström Becker säger att även om FN-systemet ”inte är perfekt” behövs FN mer än någonsin.
– Det är svårt att värdera om det var värt 22 miljoner kronor för att föra fram Sverige som kandidat. Jag tror dock att Sverige kommer att tillföra mycket till säkerhetsrådets beslutsprocesser och att vi kommer att bidra till att göra FN:s säkerhetsråds beslut skarpare, vilket jag ser som ett tecken på att både Sverige och världen kommer att få valuta för pengarna, säger hon.
