Dagen-tv besökte Tomas Sjödin i hans hem i Säve, strax utanför Göteborg, dagarna före jul. Det blev ett öppenhjärtigt samtal med programledaren Marcus Birro, här följer några citat från intervjun.
Du har nycklar in till folk, du öppnar dörrar. Vad är det som gör att folk lyssnar på dig?
– Jag tror att det beror på att jag aldrig tänker ”målgrupp”. Utan det som vibrerar och bultar i mig tror jag även andra människor brottas med. Jag försöker prata om livet och det andliga med ett språk så att vanliga människor förstår.
Vad är det som gör att du rör dig så enkelt mellan den kyrkliga och sekulära världen?
– Jag har skrivit för en bred läsekrets så länge att jag har lärt mig. Jag försöker tänka att mitt uppdrag är att göra det andliga begripligt.
Finns det de som har problem med din sekulära gärning i kyrkan?
– Ja, det finns det. De tycker att jag är för otydlig, flat och inte radikal nog. Att jag inte använder min plattform.
Tycker de att du ska kasta Bibeln efter dem?
– Ja, haha. Men nu har jag nog tröttat ut dem. Jag har bestämt mig för att det är det här jag vill berätta, på det här sättet. Jag tror man når längre med viskningar än med rop.
I år har du kommit ut med boken ”Det är mycket man inte måste”. Vad tänker du om det?
– Nuet är överskattat, ”carpe diem” är överspelat, det finns inget kravlöst liv. Allt som betyder något i ens liv kostar något. Om man definierar krav utifrån kärlek så finns det en massa saker som hör till - som man måste. Det finns ingen kravlös kärlek, speciellt inte i förhållande till den man älskar.
– Jag tror man istället för att jaga nuet behöver dra ut sin livslinje lite mer – man har sin historia och en möjlig framtid. Man behöver fundera ”vad är viktigt?” När man är upptagen av nuet, då blir allt viktigt.
– Jag besöker ofta människor på sjukhus som snart ska dö. Då har man automatiskt dragit ut den här livslinjen. Alla pratar om kärlek och jag har tagit intryck av det.
Många människor hämtar styrka i dina texter. Vad tror du det beror på?
– Man säger ofta att i trängda lägen blir ord oviktiga, men jag tror tvärtom. I trängda lägen blir ord fruktansvärt viktiga. Man behöver sätta ord på det som händer, men man ska tala varsamt.
Du berör människor på djupet. Känner du att du måste leva upp till något? Kan du få skrivkramp?
– Ja, ibland. Speciellt när jag skriver mina krönikor. Det är en så speciell konstart, så kort och koncis. Det är en mardröm att vakna på morgonen och inte veta vad man ska skriva om, då vill man gjuta cementplattor eller något.
Varför tror du att vi är så rädda för att gå sönder i sorg?
– Det är inte så konstigt. Man faller sönder och samman. Men Gud är en mästare på att göra något vackert av det som gått sönder. Det kan till och med bli vackrare.
Kan det finnas en mening med sorg?
– Om jag fick välja mellan att få våra barn tillbaka och att bli en klokare människa så skulle jag självklart vilja ha mina söner tillbaka. Jag tror aldrig Gud vill att barn ska bli sjuka eller så, men när det är sagt, så tror jag att Gud kan göra något vackert av det som är trasigt.
Är julen bekymmersfri för dig i ljuset av din sorg?
– Jag tänker inte så runt högtider. För mig hugger sorgen till väldigt oväntat. Som igår till exempel på spårvagnen när jag såg en mamma med en rullstol, då bara föll den plötsliga saknaden över mig. Och då har det ändå gått år för mig, sorgen ligger och skvalpar och jag vet aldrig när den ska hugga till.
