Det var pastor Stanley Sjöberg som hade visionen som ledde till att den första Jesusmanifestationen blev verklighet 2008. Han tog sedan ett kliv tillbaka, men har förstås följt projektet som han tror varit betydelsefullt, framför allt för uppslutningen kring Jesus som Guds son.
– Jag tror att Jesusmanifestationen varit en kraftfull markering i teologiskt avseende för vår tro på Jesus, säger Stanley Sjöberg.
Fokus på Jesus
Frälsningsarméns ledare, kommendör Marie Willermark, instämmer.
– Jag tror att manifestationen har hjälpt till att sätta kristna människors fokus på Jesus, hur central han är för allt vad vi kallar kyrka, säger hon.
Marie Willermark pekar också på att Jesusmanifestationen gjort det kristna vittnesbördet synligt i stadsbilden.
– Stora manifestationer kompletterar det som sker i lokala församlingar och genom kristna människor i vardagen.
Lennart Henricsson arbetar som inspiratör inom Oas-rörelsen och har varit med på samtliga sju Jesusmanifestationer där han hållit i aktiviteter för de yngre.
– Från barnens håll så tänker jag att det är fantastiskt att komma och se att det finns många andra som också tror. Många har kommit från små församlingar där de är ensamtroende i klassen och det är fantastiskt att se att många fler barn också tror på Jesus.
Hakon Långströms starkaste minne är när den mångtusenhövdade församlingen gick ner på knä i Kungsträdgårdens grus under bön. Ett annat är från den första Jesusmanifestationen.
– När tåget gick från Sergels torg talade jag med en polis som sa att de tågande är väldigt många, när de första är framme kommer de sista inte att ha startat ännu.
Respekterar beslutet
Niklas Piensoho, pastor och föreståndare för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, känner stor respekt för ledningsgruppens beslut.
– Allting har sin tid och när någonting försvinner kan något nytt växa fram och vad det blir vet ingen av oss.
Framför allt tror Piensoho att Jesusmanifestationen haft betydelse internt.
– Ekumenik är ingen skrivbordsprodukt, det är en gemensam rörelse och vi behöver hitta den. Jag skulle önska att fler officiella kristna ledare, samfundsföreträdare, hittade varandra på det här sättet.
Samtidigt som Niklas Piensoho riktar ett stort tack till alla som sett till att Jesusmanifestationen blivit av vill han gärna lufta en tanke.
– När vi samlats kanske vi inte har tänkt så mycket utåt. Vad kan vi göra för vårt samhälle? Vad kan vi göra för dem som inte tror? Vi borde kanske tänkt ett varv till hur vi firar gudstjänst i Kungsträdgården, att man gör det tillgängligt även för dem som inte tror.
Där är Filadelfiapastorn i samklang med Stanley Sjöbergs ursprungliga vision som mer syftade till att skapa ett tillfälle att evangelisera än att vara en ekumenisk manifestation. Även initiativtagaren stödjer beslutet att lägga ner.
– Min idé var från början att vara en tillfällig manifestation. Då får man bäst explosion. Vi var också angelägna att det inte skulle kosta mycket pengar för vi ville inte dränera ekonomin för församlingarna. Vi ville också att invandrargrupper skulle synas och märkas även i ledningen, men det blev inte så.
”En annan strategi”
Att nå svenska folket med kristen tro tror Stanley Sjöberg kräver ”en annan strategi än att stå på en stor talarstol och basunera ut budskapet”.
– Vi måste komma närmare människorna. Jag har själv stått på estraderna men Alphagrupper och liknande är det som svarar mot morgondagens behov.
