Enbart tre kandidater fanns med i biskopsvalet. Och Johan Dalman var en så pass stor förhandsfavorit att det skämtsamt uttryckts att han skulle väljas med nordkoreanska siffror.
Nåväl, några 100 procent blev det inte. Däremot 68,5 procent, vilket räckte gott och väl för att det inte skulle bli en andra valomgång. I början av september kommer han att ersätta Hans-Erik Nordin som biskop i Strängnäs.
– Innan dess får jag vara en “go och glad” domprost i Strängnäs, säger Johan Dalman, då han använder ett uttryck som avslöjar att han har sina rötter i Göteborg.
När Dagen når honom strax efter att valresultatet blev känt så går det inte ta miste på glädjen.
– Jag är så lycklig, så lycklig och glad. Det här är inte klokt, säger han.
– Det här betyder så otroligt mycket för mig. Men det är inte slutet på en valprocess, eller ett tack för lång och trogen tjänst, utan det här är början på något nytt.
Glädjen i att ha fått förtroendet överskuggar i dag de mer långsiktiga planerna för vad han vill göra som biskop. Men Johan Dalman sammanfattar ändå vad hans tjänst innebär, och det handlar om att vara en medmänniska och att vara engagerad i sin tro.
– Be, bry dig och fira gudstjänst. Det är jag, säger han.
Du har tidigare kandiderat till biskop i Visby och Linköping, och var även en kandidat i förra årets ärkebiskopsval. Varför har du velat bli biskop?
– Det är en djupt meningsfull uppgift och den kyrka som jag älskar vill jag vara med och bära framåt, säger han.
– Jag har en övertygelse att det vi står för, den kristna tron, det är ett vinnarkoncept.
Det fanns enbart tre kandiderade att välja på. Är det inte så attraktivt att vara biskop i Strängnäs?
– Ha ha, det är nog inte jag som ska svara på den frågan. Jag tycker att det är attraktivt och jag är glad att jag fått ett så starkt förtroende. Det är oerhört hedrande.
54-årige Johan Dalman är heller ingen främling i trakten, utan i det här valet hade han hemmaplan. Han jobbar redan som domprost i domkyrkoförsamlingen, och känner redan till stiftet redan.
I Strängnäs finns såväl det frikyrkliga Närke, ett mer sekulariserat Sörmland, samt ett mångreligiöst Södertälje. Hur ska du hantera detta?
– Då måste man förstå att den bilden är lite föråldrad. Det finns en levande fromhet i alla de här ställena som tar varandra i hand. Det är inte så att oj, nu åkte jag över gränsen till Sörmland och märker genast hur sekulariserat det är. Jag ser en varm och hoppfull kärlek och tro i hela stiftet, och i bland kan sådana här beskrivningar bli som en självuppfyllande profetia. Jag tycker det är bra om den bilden skakas om lite.
Inför biskopsvalet så har Johan Dalman beskrivit hur hans barnatro betytt mycket för honom. Redan i femårsålder sa han ja till Jesus. Och även nu, som nyvald biskop, lyfter han fram betydelsen av hur han fann tron i unga år.
– För mig började det med min mamma och min mormor, mina närmaste som bad aftonbön med mig. Sedan växte det där fröet. Det är så kyrkan har vuxit och det är så kyrkan ska fortsätta att vara stark.
Han säger att det är nyckeln till hur Svenska kyrkan inte ska tappa medlemmar.
– Det viktiga är att vanliga människor vittnar om sin vanliga tro på sitt vanliga sätt. Det är då tron får ett medmänskligt ansikte. Det är inte ett yrke att tro, det är vardagsliv. Min uppgift är att bejaka tron.
Varför börjar du varje dag med att be?
– Det finns inget som påverkar mitt liv så mycket som den stunden på morgonen. Det påminner mig att allt jag ska göra under dagen ska jag göra till Guds ära. Det ger mig en otrolig styrka för resen av dagen.
