Han betecknar de åtta åren i regeringen som de mest framgångsrika åren i partiets historia.
Men partiet kan inte vara nöjt med de åtta åren av tungt inflytande och det, trots eller på grund av regeringstiden, svaga stödet för KD:s politik. Politiken måste utvecklas, hävdade Hägglund i sitt sista stora tal som partiledare, på partiets kommun- och landstingsdagar i Örebro.
Han pekade ut barn och ungas villkor, psykisk ohälsa och integration och invandring som särskilt viktiga.
– Om väljarna inte väljer oss, trots att vi har de bästa förslagen, måste vi fundera på vad vi kan göra bättre, sade han.
Han bad partivännerna fundera på om KD skrämmer folk, om svaren på väljarnas frågor är relevanta eller om KD upplevs som för tråkigt.
Ungefär samma sak sade han när han efterträdde Alf Svensson som ledare för KD 2004. Elva års letande har inte gjort att han hittat svaren på varför väljarna inte strömmar till partiet i den omfattning som Hägglund och andra menar vore fullt möjligt.
Väljarstödet för KD är lägre nu än när Hägglund tillträdde.
– Jag har grubblat mycket på det och problemet kvarstår, säger Hägglund på en pressträff efter talet, efter att ha harklat sig och torkat bort en tår.
För Hägglund var det ovanligt att visa upp känslor som var lite "all over the place", som en annan känd person en gång uttryckte det.
Han hävdar att Sverige nu ä mer kristdemokratiskt land än före 2006 och tar vårdnadsbidraget och avdraget för gåvor till ideella organisationer som stora framsteg. Slopandet av fastighetsskatten var också en stor KD-seger, menar han.
Besvikelsen är stor på Folkpartiet som nu vill rösta bort vårdnadsbidraget tillsammans med de rödgröna.
– Det beklagar jag djupt, sade Hägglund som fick kraftiga applåder när han sade att det är för familjernas skull, inte KD:s, som partiet drev igenom vårdnadsbidraget.
