Göran Hägglund var den som tog Kristdemokraterna in i en åttaårig regeringsperiod. Det är inte säkert att en annan partiledare hade gjort detsamma. Han har en politisk profil som ligger nära övriga borgerliga partier, med ett tillägg av de kristdemokratiska värderingarna. Dessutom handlade alliansbygget mycket om personkemi i starten.
Han har samtidigt gjort partiet mindre "fromt", markerat att det är ett parti och inte en religiös rörelse. För det har han fått både ris och ros internt.
Periodvis har det stormat ordentligt kring hur stor betoning partiet skulle ha på klassiska värderingsfrågor, som bevarandet av äktenskapet och, men kanske längre tillbaka i tiden, abortfrågan. Det var också värdefrågorna som var bakgrunden till att Mats Odell 2011 utmanade Hägglund om partiledarposten. Den striden vann Hägglund och de senaste åren tycks han ha haft ett starkt stöd i inom Kristdemokraterna. Det har i alla fall inte varit en kritik av den omfattningen att den läckt ut i offentligheten.
Beskedet i dag kom visserligen överraskande, eftersom KD-ledaren inte antytt några planer på att avgå. Men att han väljer att gå just nu är inte så anmärkningsvärt. Om han inte är motiverad att sitta i regering fyra år efter valet 2018, eller kanske bedömer att det målet är svårt att uppnå, är det bra att gå så tidigt som möjligt under mandatperioden. Numera har även topppolitiker inställningen att förtroendeuppdragen inte är en kallelse för livet.
Göran Hägglund har hela tiden jämförts med sin företrädare, "nestorn" Alf Svensson som i 31 år ledde partiet. Ser man till valresultat har Hägglund aldrig kommit upp i Svenssons nivå. Den senare noterade rekordsiffran 11,8 i 1998 års val, medan Hägglunds bästa var 6.6 i 2006 års val, alltså det år alliansregeringen tillträdde. Å andra sidan fick Alf Svensson uppleva några decennier när resultatet stannade under två procent.
På en punkt kommer Göran Hägglund att vara ohotad ett bra tag framöver, nämligen som roligaste partiledaren. Hans humor har säkert bidragit till att göra honom betydligt mer populär än sitt parti.
Nu ska ett extra riksting välja Hägglunds efterträdare och man kan säga att möjligheten är stor att alliansen framöver kommer att ha tre kvinnliga partiledare. Bland de namn som nämns i spekulationerna finns bland andra Ebba Busch Thor, kommunalrådet i Uppsala, och partisekreteraren Acko AnkarbergJohansson. Med den förstnämnda skulle partiet få en profil som gör sig bra i tv-rutan men som kanske skulle dra partiet mer åt det konservativare hållet. Acko Ankarberg är också en person som klarar en tv-utfrågning, men hennes profil har varit mer åt den trogne partiarbetarens. Vill partiet försäkra sig om en person som i stort kommer att fortsätta samma linje som Hägglund lär hon ligga bra till.
Om det inte blir en kvinna kan Lars Adaktusson. partiets mest kända namn vid sidan om Göran Hägglund, definitivt bli en kandidat att räkna med.
