Göran Hägglund snuvade alla luttrade politiska reportrar på nyheten. De hade flockats till en pressträff i riksdagen där ämnet var oklart och spekulationerna många. Vad ville KD? Själva nyheten om sin avgång meddelade sedan Göran Hägglund via Twitter, minuterna innan han ställde sig framför pressuppbådet. Sedan inledde han pressträffen med att hålla fram sin mobiltelefon, be fotografer lägga ned sina kameror, för att sedan plåta de församlade. Det är inte första gången, och ofta hamnar KD-ledarens bilder på hans Instagramkonto.
Med rödprickig slips, svart blänkande skor och en hel del gråa hårstrån i den snedkammade frisyren meddelade Göran Hägglund sedan sin avgång som partiledare för Kristdemokraterna. Efter ett kort anförande släpptes sedan frågorna fria, och Göran Hägglund fick berätta varför, när och hur gång på gång för alla medier som ställde sig i kö.
Hur viktigt är det att du själv får välja tidpunkten när du slutar?
– Jag tror att det är nog skönt för en själv men det viktiga är att hitta en tidpunkt som är bra för partiet, för partiet är större än vad jag är, säger Göran Hägglund, till när det blir Dagens tur för intervju.
Det här var alltså rätt tidpunkt, varför?
– Det är för att en ny partiledare får gott om tid att presentera sig för svenska folket inför valet 2018 och dessutom sätta sin prägel på partiets politik och sätt att organiseras.
Har du gjort Kristdemokraterna till ett mindre religiöst parti?
– Kristdemokraterna har som parti aldrig varit ett religiöst parti utan ett parti som gillar kristna värderingar. Jag hoppas att jag kan ha bidragit att fler fått upp ögonen för att de värderingarna är betydelsefulla också i Sverige på 2000-talet.
Du har varit tydlig med KD:s ideologiska kompass. Är du rädd att när du kliver av skutan, så ändrar partiet kurs?
– Partiet ska förändras och förnyas i takt med att utmaningarna i samhället ser annorlunda ut. Men när det gäller den ideologiska grunden så är det den som motiverar partiets existens, och utan den ska vi inte finnas. Det är utifrån den som politiken utformas. Den kommer att finnas kvar även när jag är borta.
Det har beskrivits att du är populärare än ditt eget parti. Tror du att du kommer att ta med dig något av den populariteten när du lämnar partiledarposten?
– Jag tror själv att det som ytterst avgör är politikens innehåll. Partiledare spelar en roll i marginalen, experterna säger att det är i slutänden politiken som avgör.
Så du är inte så viktig då?
– Nej, det är jag inte.
Du har nu i ett tiotal intervjuer sagt att du äntligen ska få tid att läsa mer böcker. Men vilka böcker är det du vill läsa?
– Jag har så många böcker som är så olästa och väntar på läsning, svarar Göran Hägglund lite trevande, och lovar i nästa stund att det inte är propositioner och utskottsbetänkande som han kommer läsa.
– Det som jag dagligen läser är kansliprosa, och det är inte en skönhetsupplevelse precis, jag längtar efter romaner.
Frågan kanske inte är så viktig i sig, men tillräckligt intressant för att två av SVT:s kändaste politikerreportrar ska lägga sig i, och det som började som en Dagenintervju upplöses i en allmän kulturell diskussion. Såväl Mats Knutsson som Margit Silberstein börjar pressa Hägglund på vilka böcker han egentligen vill läsa, delvis i kamratlig anda, det här är personer som i åratal stött och blött högt och lågt, men samtidigt låter de lika knivskarpa som om det gällde det senaste politiska utspelet.
Göran Hägglund gillar läget, erkänner att hans senast läste en Lena Andersson-bok. Han är expert på att växla mellan olika lägen, seriöst blandas med mindre seriöst, och genom hela pressträffen där han med allvar meddelade sin avgång passar han på att leverera en hel del citat med glimten i ögat som lockat till leenden och skratt.
Som när han får frågan vad som varit viktigast under hans elva år som partiledare. Efter att ha betat av bildandet av Alliansen, avskaffandet av fastighetsskatten och reformerna under tiden som minister undrar reportern om inte Bankerydsmötet borde räknas in. Och Göran Hägglund korrigerar sig på direkten.
– Det viktigaste under min tid som partledare har varit Bankerydsmötet, säger han sedan formellt, för att sedan brista ut i ett busigt leende.
Till det samlade pressuppbådet hade han tidigare skämtat till det att det alltid är olämpligt, eller för den delen lämpligt, att avgå som partiledare. Och Alf Svensson som satt i över trettio år.
– Han kommer säkert tycka att jag är en vekling, säger Göran Hägglund om sin "korta" tid som KD-ledare.
