I samma stund som Nelson Rolihlahla Mandela tog sitt sista andetag dog en stor del av 1900-talet. Ungefär så sammanfattar musikern Mikael Wiehe, initiativtagare till ANC-galan i Sverige 1985, Nelson Mandelas bortgång.
– Han (Mandela) representerade allt det goda. Kampen för frihet, kampen mot rasism och kampen mot fattigdom och förtryck, säger Wiehe till SVT.
Och Mikael Wiehe är bara en i raden av miljontals människor som de senaste dagarna har uttryckt sin beundran för Sydafrikas före detta president. FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har till exempel sagt att Mandela var en rättvisegigant och USA:s president Barack Obama menar att Mandela ”uträttade mer än man kan förvänta sig av någon människa”.
Nationell bönedag
I söndags inleddes den veckolånga statsbegravningen av Nelson Mandela med en nationell bönedag. Sydafrikanerna samlades i kyrkor, moskéer, tempel och synagogor för att minnas Nelson Mandela. Runt om i landet ringde också kyrkklockor och enligt TT var den nuvarande ANC-ledaren Jacob Zuma djupt rörd när han i en metodistkyrka i Johannesburg talade om att låta arvet efter Mandela leva vidare.
– Han predikade och praktiserade försoning, att förmå dem som hade bekämpat varandra att förlåta och bli en nation, sa Zuma om Mandela vars exfru, Winnie Madikizela-Mandela, också fanns på plats i kyrkan.
Den 13 februari 1990, två dagar efter sin frigivning, talade Nelson Mandela på arenan Soccer City i Soweto utanför Johannesburg. Arenan var fullsatt av jublande människor som hälsade honom välkommen tillbaka efter 27 år i fängelse.
Men redan 1976 kom samma område att hamna i centrum för motståndet mot apartheid. Då vägrade lokala ungdomar att låta sig undervisas i apartheidregimens språk afrikaans och än i dag finns den katolska Regina Mundi-kyrkan, dit Sowetoborna kunde gå för hemliga politiska möten under apartheidtiden, kvar.
– Jag har åkt buss hit i tre timmar. Jag vet att det har hållits mässor över hela Sydafrika i dag, men jag ville just till denna kyrka. Den skyddade oss under den gamla onda tiden och det är här jag vill hylla Mandela, förklarade Nella Masalesa för TT när hon kom ut i den bleka solen efter att ha deltagit i söndagens gudstjänst.
Förväntade sig ett krig
Men även i en rik förort till Sydafrikas huvudstad Pretoria, där stödet till apartheid-systemet tidigare var starkt, visade kyrkobesökarna i söndags sin respekt för Nelson Mandela. Enligt nyhetsbyrån AP bad till exempel församlingsmedlemmarna i en reformert kyrka tyst samtidigt som en stor bild av Mandela projicerades på väggen ovanför predikstolen.
– Det som hjälpte de vita i Sydafrika (i samband med att apartheid-systemet föll) var Mandelas attityd. Han sa ”förlåt” och han förlät. Det gjorde att människor kände sig trygga ... i en tid när man förväntade sig ett krig, sa prästen Niekie Lamprecht, som samtidigt förklarade att det hade varit otänkbart att visa bilden på Mandela för två årtionden sedan.
”En koloss av oklanderlig moral”
Anglikanska kyrkans förste svarte ärkebiskop Desmond Tutu var under många år god vän med Nelson Mandela. I en artikel på allafrica.com skriver han att Mandela sörjs av sydafrikaner, afrikaner och världssamfundet som en koloss av oklanderlig moral och integritet.
– Han visade genom sin egen karaktär ... många av Guds attribut: godhet, medkänsla, rättvisa, fred, förlåtelse och försoning. Han var inte bara en fantastisk gåva till mänskligheten, han gjorde också att sydafrikaner och afrikaner kan känna sig stolta över vilka vi är. Han gjorde så att vi började gå upprätt. Pris ske Gud.
Tackade kyrkor för stöd
Och även Nelson Mandela uttryckte många gånger under sin livstid tacksamhet till Gud och kyrkor. Han har bland annat sagt att religionen var en motivationsfaktor under fängelsetiden och att han aldrig skulle ha överlevt åren i fängelse om han inte hade känt stödet från kyrkor utomlands. Det blev också tydligt när Mandela, en månad efter sin frigivning, besökte Sverige. Bortsett från att träffa sin vän Oliver Tambo samt svenska regeringsföreträdare gjorde han även ett bejublat besök i en fullsatt Uppsala domkyrka.
En av dem som gick i processionståget tillsammans med Mandela var Rune Forsbeck, generalsekreterare för Svenska ekumeniska nämnden (SEN), föregångare till Sveriges kristna råd.
Hur upplevde du Nelson Mandela?
– Jag var förvånad över hans lugn och självklara auktoritet. Han ville inte vara märkvärdig på något sätt, men han visade samtidigt prov på en kolossal inre resning och jag kände en stor respekt för honom.
2008 skrev Rune Forsbeck boken ”Gör ni då inte åtskillnad?” som handlar om hur de svenska kyrkorna stödde anti-apartheidrörelsen i södra Afrika under 1980- och 90-talen. Som generalsekreterare för SEN var Rune Forsbeck i högsta grad involverad i det omfattande arbetet med att i hemlighet föra över svenska pengar till Sydafrika.
Svensk kontakt
En annan svensk som också var engagerad i kampen mot apartheid är Diakonias Magnus Walan. Mellan 1984 och 1990 var han en av få utlänningar som regelbundet åkte till Sydafrika. På så vis blev han också en viktig länk mellan ANC:s samordningscentral i London och människorna som levde under apartheid-systemet i Sydafrika. Senare träffade han också Nelson Mandela vid ett flertal tillfällen och han säger att Mandela var väldigt ödmjuk.
”Nu är han hos Gud”
Hyllningarna till Nelson Mandela verkar aldrig ta slut. Men trots sorgen i Sydafrika menar att prästen Hans Engdahl, som har bott i landet i många år, att döden är väldigt naturlig för alla sydafrikaner. Han säger också att den gängse uppfattningen är att Nelson Mandela nu är hos Gud.
– Jag tror inte ens att ANC kan utnyttja hans död i PR-syfte. De har utnyttjat honom ganska fult tidigare, men nu står Nelson Mandela över alla – även ANC. Han är otroligt stor för alla sydafrikaner.
I dag kommer tiotusentals av dessa att ta sig till Soccer City för att hylla sin hjälte än en gång – miljoner andra kommer att följa högtidlighållandet via sina tv-apparater.
