“Höstmötet vill vara lite festivalliknande”

Nya Slottet Bjärka Säby strålar i höstsolens intensiva ljus. På slottstrappan med utsikt över den stora gräsplanen sitter några mötesdeltagare och lapar förmiddagsljus. Annars befinner sig de flesta inomhus i något av slottets vackra rum. Det är dags för lördagens andra seminariepass och i biblioteket pratar Peter Halldorf och broder Dominik om mångfald.

- Kan vi härbärgera olika dopsyner i en församling eller blir det för hotfullt? Det handlar om trygghet, konstaterar Peter.

- Världen strävar efter enhet och kristendomen likaså. Men det är inte enheten i en kyrka det är frågan om utan i Kristus, fyller broder Dominik i.

Temat för den fjärde upplagan av Höstmötet, som anordnas av tidskriften Pilgrim, är "Jag och ingen annan". Seminariepassen har delats upp i rubrikerna staden, kyrkan, hemmet och eremitaget. Varje rubrik har sedan tre seminarier att välja mellan. De 200 deltagarna är mellan 19 och 39 år och förutom föredrag finns tideböner och musikrum.

- Vi ville föra samman Pilgrims referensgrupp med en ung generation, berättar Joel Halldorf.

- Första året kom det 600 personer, men det blev lite för mycket. Vi vill göra det lite mindre, med bättre kvalitet.

Till skillnad från Pilgrims Vintermöte har man här en åldersgräns för att kunna ge unga människor utrymme. Pilgrims huvudärende är andlig vägledning till andlig fördjupning.

- Någon kanske känner att de inte vet var i kyrkan de får plats och andra att de inte har någon kontakt alls med kyrkan, säger Joel.

- Jag tror det är viktigt att vi ser att man kan vara kristen på många olika sätt. Många upplever kyrkan som trång och många lämnar den för att de inte får plats, men kyrkan har en enorm rymd. Hör man en del av föredragen här upptäcker man att det finns en stor bredd, säger Joel.

- Höstmötet vill vara lite festivalliknande, en slags marknadsplats med variation och dynamik. Men det stora, breda mötet är samtidigt beroende av en tydlig linje som håller ihop allting. Det temat är andlig fördjupning.

- Vi vill ge en erfarenhet av att kyrkan är större, säger Benjamin Ekman, en av de ansvariga.

- En förnyad längtan efter ett djupare liv i Gud. Och en ökad öppenhet för vilka sammanhang som kan nära den längtan. Det är häftigt när människor får möta nya andliga praktiker ur kyrkans rika skafferi, säger Joel.

- Jag känner själv en fördjupad längtan efter en sådan här helg. Det kristna livet handlar om att påminna sig om det man redan vet.

- Att få komma tillsammans är bland det bästa, tycker Benjamin.

- Det är härligt att få tränga sig in i kyrkan. Det fick jag göra när jag kom till kapellet precis när middagsbönen börjat.

Efter middagsbönen serveras lunch och mötesdeltagarna strömmar ner mot Annexet. Paella och hembakt bröd, sorl kring borden. En del passar på att tala med någon vän de inte träffat på länge medan andra skaffar sig nya bekantskaper. Slottets café erbjuder också en mysig mötesplats, inte bara på söta småkakor och saftiga bullar. Nya Slottet är ståtligt, men stämningen på Höstmötet varm och familjär. När Joel Halldorf är på väg ut genom dörren i bara strumplästen erbjuder sig en bordsgranne direkt att låna ut sina skor. Och under Ylva Eggehorns föredrag kilar plötsligt en tjej fram till talarstolen med en mjuk matta för hennes fötter.

- That's christianity! replikerar Ylva på den vänliga gesten.

Kanske har årets Höstmöte fått ge deltagarna en breddad syn på kyrkan, som planeringsgruppen hoppades på, och kanske har vägen mot enhet tagit ytterligare ett steg. Som Eleonore Gustafsson från planeringsgruppen sa:

- Vi får se fram emot den dag då vi sitter vid ett och samma bord i himlen. Gud kan skapa enhet.

- Avbrottet från vardagen. Att få möjlighet att fylla på med sådant jag inte hinner med annars, i förhållande till dator och tv. Uppskattar diskussionerna om livet och lyssna till kloka människor med livserfarenhet.

- Spännande föredrag. Jag lyssnade på seminariet kring mångfald i kyrkan, det var mycket, mycket givande. Det gav viktiga aspekter kring hur vi ska kunna samlas trots olika kyrkobakgrunder.

- Andaktslivet. Dels får man en kontinuitet som inte blir hemma och dels är man så många som ber tillsammans, det känns gott. Det är en häftig känsla, att vi är från så många olika håll.

- Jag gillar att de flätar ihop konsten att hitta sitt inre med att hitta Gud. Det är enkelt, men ändå komplext. Här får man höra sådant man funderat på, från folk med livserfarenhet.