Framåtlutad. Det är så han sitter mestadelen av intervjutiden, Reinhard Bonnke. På hugget, på språng.
Ett långt liv som evangelist har han bakom sig, men sjuttioåringen ger ingen känsla av nertrappning. Tvärtom, ordet pensionering lockar inte speciellt mycket. Finns för mycket kvar att göra, för många kvar att predika för.
- Jesus kom inte för att pastorer ska få välbetalda arbeten eller för att höja vår levnadsstandard, det var inte därför han dog på korset. Han dog för att nå de förlorade.
Främst i Afrika
Bonnkes predikotjänst har framför allt rört Afrika. Till en början i liten skala, sedan allt större. Nu senast från en kampanj i nigerianska Karu som enligt Bonnke lockade 1,3 miljoner och 800 000 som svarade ja på frälsningsinbjudan och fyllde i ett kort med namn och adressuppgifter för vidare kontakt.
Hur många av dem blir bestående lärjungar och medlemmar i en församling?
- Det kan jag inte säga, men vi har alltid våra kampanjer utifrån en - oftast flera - lokal församling som följer upp. 55 miljoner har fyllt i sådana här överlåtelsekort senaste tio åren, så vi släpper det inte bara. Vi vill inte bara ge dem en häftig show, vi vill leda in i en församling, säger Reinhard Bonnke till Dagen.
Han ser inte sig själv som en superevangelist, bara som en evangelist. En av alltför få, menar han, på grund av att tjänsten inte prioriteras inom kristenheten. Varför har han bara ett svar på.
- Jag tror djävulen får oss att sova så att människor inte ska bli frälsta. Det är min enda förklaring.
Som en väckarklocka
Och utifrån det är det tydligt vad Reinhard Bonnke ser sig själv som i ett sådant här sammanhang: En väckarklocka för de kristna. När han möter Världspingstkonferensen är det att inspirera för evangelisation som är hans mål. Under sin tid i talarstolen är det egentligen bara det han gör, om och om igen.
- Man är inte fylld med Anden bara för att klappa och vara glad, att vara fylld av Anden innebär att ha en passion för de förlorade.
Förvalta talenterna
Det handlar om att förvalta sina talenter och inte gräva ner dem. Bibelliknelsen om tjänarna som agerade olika har något viktigt att säga om evangelisationens innersta, menar Bonnke.
- "Du är en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag ska anförtro dig mycket." Hör ni, belöningen för hårt arbete är - mer arbete! (skratt). Och sedan säger Jesus till honom: "Gå in till glädjen hos din Herre." Det här brukar ibland citeras på begravningar som om det gällde steget in i himmelriket, men det har inget med det att göra. Guds glädje är att rädda de förlorade.
Han är intensiv Reinhard Bonnke, sina sjuttio år till trots så är det inte ovanligt med skutt och vevande med armarna. Och rösten, den går inte på sparlåga.
- Folk brukar fråga varför jag skriker så när jag talar även i Europa. Förklaringen är enkel, jag är hellre ett rytande lejon än en spinnande katt, sa han med ett av många stora leenden.
Men visst finns det skillnader mellan Afrika och exempelvis Europa annars, det medger han både i intervjusituationen och i talarstolen. Men så total som vissa vill få den till är inte skillnaden tycker Bonnke, det handlar mest om att man måste använda lite olika bilder för att folk ska förstå.
Samma evangelium
- Annars är det exakt samma evangelium, det gäller både i syd och i norr. En pastor från Schweiz sa en gång, angående de många frälsta: "Jaja, men det där är Afrika". Men det står i Bibeln att det gäller Schweiz också, för det ligger väl också i världen? "Ty så älskade Gud världen ...". Om Gud kan röra Afrika som han gör så kan han frälsa hela Schweiz på en eftermiddag, ropade han ackompanjerad av folks skratt och jubel.
När predikan var slut bjöd han fram alla under 25 år till förbön. Nästa generations evangelister behöver bli på hugget, komma på språng.
