Många av kandidaterna i kyrkovalet kommer från frikyrkan

Anna Ardin kommer från Visby, där hon varit engagerad bland annat som lägerledare i metodistkyrkan. Sedan hon flyttat från Gotland till Stockholm har hon kontakt med församlingen, men går till Svenska kyrkan. Kyrkopolitiken kom hon in på genom Socialdemokraterna, där hon varit engagerad i Socialdemokratiska studenter och den kristna grenen Broderskaprörelsen.

– Jag ställer upp i kyrkovalet för att jag tycker att Svenska kyrkan gör viktiga saker och har en väldigt stark röst i den svenska samhällsdebatten, och för att jag tycker att det behövs mer kristen vänster i kyrkan.

Anna Ardin upplever att både de politiska och opolitiska nomineringsgrupperna är borgerliga, och tycker därför att det är viktigt att få in socialdemokratisk politik i kyrkopolitiken.

Vad finns det för fördelar med att ha erfarenhet från frikyrkan i kyrkopolitiken?

– Det som är den stora fördelen är att kunna företräda frikyrkan i partiet. Det finns mycket fördomar gentemot frikyrkan i Socialdemokraterna. Den bild som alltför många socialdemokrater har av frikyrkliga är det som finns i medierna om Knutby.

I stort är Svenska kyrkans politiska perspektiv likt metodistkyrkans, därför känns det viktigare att vara socialdemokrat i Svenska kyrkan än att vara frikyrklig, menar Anna Ardin.

Uppväxt i pingströrelsen

Sven-Anders Bengtsson är uppvuxen i pingströrelsen och medlem i pingstkyrkan i Botkyrka. Han har sedan många år varit engagerad i Kristdemokraterna, och blev ombedd att sätta upp sig på er lista till kyrkorådet i Tullinge kyrka. Plötsligt en dag halkade han in, då de som stod överst på listan troppat av.

– Jag upptäckte att det var väldigt trevlig stämning i kyrkorådet, väldigt lite partipolitik och stort fokus på det som var bra för verksamheten, säger Sven-Anders Bengtsson.

Hans tidigare landstings- och kommunfullmäktigeuppdrag valde han bort till förmån för kyrkopolitiken. Nu har han börjat tjänstgöra som kyrkvärd i Tullinge kyrka, samtidigt som han är medlem i Botkyrka pingst.

Fördelen med att ha en fot i båda sammanhangen är enligt Sven-Anders Bengtsson att det blir en slags “korsbefruktning”. Frikyrkokristna har ofta lite högre svansföring än kristna i Svenska kyrkan och bekänner sin tro på ett annorlunda sätt, medan Svenska kyrkans aktiva har en ödmjukare inställning, menar han.

“En annan synvinkel”

– Samtidigt har jag som frikyrkokristen en annan synvinkel på olika frågor, det gör att man vidgar perspektiven.

Var känner du dig mest hemma?

– Jag är född i pingst och uppvuxen med Segertoner. Nu finns en stor del av frikyrkopsalmerna i den första delen av psalmboken, men musikerna spelar “Löftena kunna ej svika” på ett annat sätt, det blir inte så svängigt med orgeln, haha.

– Men det är en randanmärkning, jag känner mig hemma i vilket sammanhang jag än kommer i. Det är bara positivt, säger Sven-Anders Bengtsson. Linnea Edin