Församlingsledaren Christer Segerliv lastas för att han med sitt manipulativa ledarskap håller församlingsmedlemmarna i rädsla och isolering, men ytterst erkänner man att man som vuxen är ansvarig för sina egna handlingar.
Men hur är det med omvärldens ansvar? Den lilla skånska församlingen har måhända isolerat sig från omvärlden och sett till att bygga upp en fasad som döljer mobbning, utfrysning och toppstyrning av medlemmar, men den omges ändå av en omvärld. Det finns grannar, det finns myndigheter – och det finns kyrkor och andra församlingar.
Valt att gå in
– Jag vet att de driver skola och är en ganska sluten församling. Jag vet att de tillhört Livets ord men att Livets ord tagit avstånd ifrån dem. Jag vet att människor har lämnat och mår dåligt, säger kyrkoherden i Höörs församlig, Klas Sturesson, när han får frågan om vad han vet om Kingdom Center.
Allt han räknar upp visste han långt innan Svt:s Existens sände programmet "Sekt eller cowboylek" i förra veckan.
Vad har ni som kristen kyrka för ansvar när ni får kännedom om att allt inte står rätt till i ett sammanhang som kallar sig kristet, och som finns i er närhet?
– Människor har valt att gå in i den här gemenskapen. Men vi finns till hands och tar hand om dem som vill komma till oss. Människor vet att Svenska kyrkan finns och vi erbjuder alltid samtal med präster och diakoner. Det finns andra liknande sammanhang, det är inget specifikt i just det här fallet, säger han.
Arbetsgruppen i Höörs ekumeniska råd tog upp Kingdom Center under sitt möte i tisdags – vilket var första gången någonsin. Vad man talade om vill Klas Sturesson inte säga, förutom att "det finns beredskap i kyrkorna".
– Jag kan väl säga att vi inte är förvånade över vad vi sett i programmet.
Längre in i samtalet, när frågan om de kristna kyrkornas ansvar återkommer, säger han:
– Det är bra med öppenhet om religiösa gemenskaper. Det är viktigt att det finns utrymme att tänka. Man kan tala om det i olika sammanhang, förebyggande, så att vetskapen ökar om vad det kan innebära att hamna i en samling kring en stark ledare som bestämmer vad som är Guds vilja och som styr med det.
Trosrörelsen bröt
Kingdom Center tillhörde Trosrörelsen under en kort period på 1990-talet. Det var till pastor Ulf Ekman som ett antal oroliga medlemmar vände sig när Christer Segerlivs förkunnelse upplevdes som alltmer tvivelaktig. Då hade Ulf Ekman samtal med Christer Segerliv.
I dag låter han via sin presskontakt meddela att han i ett tidigt skede bröt med församlingen i Vägasked och, i en del konkreta fall, varnade andra församlingar och pastorer.
– När det gäller en isolerad församling som inte vill ha hjälp så kan man inte göra så mycket. Det viktigaste är att de församlingar som ligger i den geografiska närheten engagerar sig i hjälpen, inte minst därför att det är där som de berörda människorna finns, säger Ulf Ekman via sitt ombud Magnus Dahlberg.
“Skyldighet att berätta”
En sådan kyrkans man som engagerat sig är pastor Lennarth Nilsson i Slotthagskyrkan i Helsingborg (baptist).
– Den här ansvarsfrågan är något som jag verkligen levt med eftersom jag har kommit i kontakt med svårt sargade människor som lämnat Christer Segerlivs församling. Det är ett dilemma att jag, med den tystnadsplikt jag har, inte kan gå ut och konfrontera de ansvariga. Men jag har gjort vad jag kan så att de som lämnat, själva, när de är starka nog, kan berätta.
Lennarth Nilsson säger också att den kristna pressen har en skyldighet att berätta om övergrepp och missförhållanden i kristna sammanhang.
– Att man gör det försvårar inte för Guds rike, snarare tvärtom.
Sven Sturesson, före detta medlem i Kingdom Center och en av personerna bakom hemsidan www.livifrihet.nu där avhoppade medlemmar berättar om vad de varit med om i församlingen, uttrycker samma sak, fast starkare.
– Vi kristna borde skämmas för att vi inte reagerar. Man talar om att det är kärlekslöst att ingripa när man har sett att andra kristna kan vara i en utsatt situation. Men det är tvärtom. Det är kärlekslöst att inte ingripa.
Kan ta flera år
Han tycker att kristna har ett ansvar för att hålla sig informerade, ta kontakt och hjälpa drabbade människor.
– Jag vet en som lämnade och gick till alla möjliga kristna sammanhang. Hon fick i stort sett samma fråga vart hon än kom: "Har du förlåtit?" Man förväntades förlåta och gå vidare. Klarade hon inte det kände hon sig skyldig.
– Men har man varit med om det här ordentligt, då är det inte så lätt. Det är ett arbete som kan ta flera år. Det verkar som att man inte förstår problemets omfattning.
Förlåtelse är något som flera av dem som lämnat sekten brottas med. Dels att förlåta församlingsledaren och andra som deltog i övergreppen (flera menar att det "förlåt" för gamla oförrätter som Christer Segerliv talar om på Kingdom Centers hemsida inte kändes äkta, då det i många fall framfördes på telefon, under korta samtal efter kanske år av tystnad, och i samtliga fall i anslutning till att ett tv-team börjat snoka runt). Men också om att förlåta sig själv.
– Jag var passiv när andra behandlades illa, jag jakade med när pastorn sa negativa saker om andra. När det går upp för en blir man knäckt. Jag har haft större problem med att förlåta mig själv än med något annat, berättar en avhoppad medlem.
Hänvisa till psykiatrin
För pastorn och själavårdaren Lennarth Nilsson är detta en del av den komplicerade problembild han ska ta itu med tillsammans med de personer han hjälper. I många fall har han bedrivit själavård parallellt med att personen fått psykiatrisk hjälp. Avhopparen Sven Sturesson tycker att kyrkor inte ska tveka att hänvisa till psykiatrin.
– Man behöver förstå att det inte räcker med ett-två samtal. Man behöver bemöta under en längre tid. Kan man inte själv, ska man hänvisa till någon som kan. Och ta hjälp av psykiatrin.
En annan före detta medlem, Måns Hansson, är mer tveksam till att utkräva ansvar av andra kristna:
– Det finns de som hävdar att det är dåligt av svensk kristenhet att inte träda upp. Men hur träder man upp mot något som inte ens ser ut som en kristen församling, som inte har någon verksamhet ute i landet.
– Jag kan inte skylla på någon annan, för jag har ansvar för mina egna hadlingar. Att lägga det på den svenska kristenheten är lite väl långtgående.
Kan inte bara se på
Karl-Erik Nylund, kyrkoherde i Maria Magdalena församling i Stockholm och expert på sekter, säger däremot så här:
– Man måste kunna ta en dialog. Rent bibliskt gäller det att man ska tala sin ämbetsbroder till rätta om man ser att något är galet. Visst, det är en fri församling och de är fria att göra vad de vill.
– Men den kristna kyrkan kan inte stillatigande se på.
Fotnot: Höörs ekumeniska råd består av Höörs församling (Svenska kyrkan), Charisma Höör (pingst) och Betelkyrkan (mission och baptist).
