Här reder de ut den bittra konflikten

Brevets författare, Olof Djurfeldt, och dess mottagare, Samuel Edestav, är båda mycket välkända namn i den svenska pingströrelsen. För 30 år sedan stod de på var sin sida i en massmedialt uppmärksammad konflikt där pastorerna Karl-Erik Heinerborg och Samuel Edestav var huvudpersoner.

Som Dagens ledarskribent och chefredaktör hade Olof Djurfeldt en central roll i konflikten. Han och tidningen, som då uppfattades som pingströrelsens officiella organ, valde att ta parti mot Edestav och för Heinerborg och Filadelfiaförsamlingen i Stockholm.

Både Olof Djurfeldt och Samuel Edestav var som äldste med i ledningen för församlingen, och Djurfeldt blev från olika håll kritiserad för sin dubbelroll när han i tidningen stödde församlingsledningens uppfattning.

Olika val

I en krönika i Dagen, där Olof Djurfeldt fortfarande är en uppskattad medarbetare, lyfte han i februari fram några reflexioner om hur han på äldre dar ser på olika val och ställningstaganden under sin långa tid som skribent och redaktör på Dagen.

Han skrev bland annat följande: ”När man blir gammal, hör det till att man tänker igenom sitt liv – både det som blev bra och det som man inte lyckades med... Tänk om jag varit mer klarsynt, mer kreativ i att hitta lösningar, mer varsam med orden, mer känslig som människa och mer visionär när det gäller att ena och överbrygga och gå till offensiv ... Det händer mig ibland som före detta chefredaktör, att jag av andra blir påmind om redaktionella beslut som jag tagit, om yttranden som jag fällt och om tillspetsade formuleringar som jag använt i en känslig debatt. Hur kunde du säga så? Och jag förstår, vad jag egentligen alltid har vetat: att ord som nära berör människor i konflikt lever kvar mycket längre än andra. Jag kan tycka att de övertolkas och tas ut ur sitt sammanhang, men sådant som man som skribent för länge lagt bakom sig kan fortsätta att göra ont hos dem som känner sig drabbade och därmed också påverka den personliga relationen.” (Olof Djurfeldts krönika var införd i Dagen den 5/2 2008, och kan läsas på http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=149338)

Väckte intresse

Krönikan väckte naturligtvis intresse, men också frågor om det fanns något särskilt Djurfeldt syftade på. Och han bekräftar att han den senaste tiden till exempel tänkt mycket på sin egen roll i samband med konflikten med Edestav.

– I oktober förra året skrev jag ett brev till Samuel Edestav och bad om förlåtelse för att jag inte tog kontakt med honom för ett grundligt och ärligt samtal om läget när konflikten pågick. Jag upptäckte också att jag i debatten använt sårande uttryck som inte bidrog till konfliktens lösning.

Brevet har sedan följts av flera samtal och kontakter. Och även om de båda delvis har olika uppfattningar i sak har de nu definitivt lämnat konflikten bakom sig och i en broderlig förlåtelsehandling försonats med varandra.

– Olof Djurfeldts ödmjuka och modiga brev betydde oerhört mycket för mig personligen, men inte minst för den stora grupp människor som sargades under striden och då förlorade förtroendet för oss och pingströrelsen som vi båda älskade, säger Samuel Edestav, och tillägger: Tack Olof, du var ledd av Gud då du skrev ditt brev!

Efter samtal med några vänner kom man för en tid fram till att eftersom det finns många människor som berördes av konflikten för 30 år sedan skulle det kunna bli till välsignelse att offentligt berätta om den försoning som Olof Djurfeldts brev lett till.

– Vi är alla ofullkomliga människor och behöver därför förlåtelse, och att berätta om det tror vi kan få vara positivt även för andra, säger Samuel Edestav.

Ingen anledning att skärskåda

Men varken han eller Olof Djurfeldt ser någon anledning till att nu skärskåda eller gräva i de motsättningar som då fanns eller lyfta fram de oförrätter som begicks. Men de svåra åren kommenterar Samuel Edestav på följande sätt:

– För mig och familjen var alltsammans en katastrof. Men när det var som mörkast fick jag hjälp av ett bibelord.

För första gången i sitt liv blev han sjukskriven, och vistades julen 1977 hos sin frus anhöriga i Denver, USA.

– När det var svårt att sova de första nätterna låg jag och läste jag ur Jobs bok i ”The Jerusalem Bible”, som jag just köpt. Den hade många nya formuleringar som var intressanta. Om vännerna säger Job i 19:17: ”För mina egna bröder är jag en korrupt varelse.” Det stämde exakt in på min situation. Så kände jag det.

De trosvissa formuleringarna som Job uttalade i sammanhanget gav honom hopp och tillförsikt för framtiden. Och gav kraft att förlåta sina motståndare och bära att han blev ”utfryst” från en stor del av pingstgemenskapen. Gud hjälpte, och på olika vägar öppnades dörrar för honom att fortsätta sin pastorsgärning, och 83 år gammal tycker Samuel Edestav att han levt ett rikt liv.

Upplevde det som upprättelse

Och han upplevde det som en upprättelse när han över 16 år efter konflikten fick en inbjudan av pastor Owe Lindeskär att predika i en förmiddagsgudstjänst i Filadelfia. Motivet till inbjudan var att församlingen ville uppvakta sin tidigare vice föreståndare då han sommaren 1994 fyllt 70 år.

När församlingen år 2000 skulle fira sitt 90-årsjubileum beslöt den dåvarande församlingsledningen med Sten-Gunnar Hedin och Olof Djurfeldt i spetsen enhälligt kalla Samuel Edestav att predika. Det ser han som den slutliga upprättelsen från församlingens sida.

Och sedan dess har han flera gånger talat i Filadelfia, senast i slutet av mars månad i år.

---

Fakta: Om schismen

• 1973 genomfördes ett föreståndarval i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Församlingen skulle välja efterträdare till pastor Willis Säwe, men äldstekåren kunde inte enas om ett namn, utan församlingen fick i stället välja mellan två alternativ, Karl-Erik Heinerborg och Samuel Edestav.
• För att ge sitt stöd för Heinerborg avbröt den 88 år gamle Lewi Pethrus sin vintervistelse i USA och kom hem till Sverige.
• Församlingen valde Heinerborg samtidigt som församlingen på nytt kallade Samuel Edestav att fortsätta som församlingens vice föreståndare, en uppgift som han då haft en tid. Det ovanliga tillvägagångssättet för föreståndarvalet orsakade fortsatta spänningar och samarbetssvårigheter.
• När Pingstförsamlingarnas Pensionsstiftelse bildades 1976 och Samuel Edestav utsågs till dess föreståndare och då också fick ansvaret för Pingstförsamlingarnas vigselnämnd och Centrala Hjälpkassan skedde det med en förhoppning att samarbetssvårigheterna skulle övervinnas. Men i stället skärptes motsättningarna och i slutet av 1977 avsattes Samuel Edestav från sin tjänst som äldste i Filadelfiaförsamlingen och vägrades flyttningsbetyg med rekommendation till Sollentuna pingstförsamling.
• En konsekvens av det beslutet blev också att han måste lämna sin tjänst för de gemensamma företagen.

---