Till slut hängde de där, skyltarna som talar om att det är fullsatt. Nyhemsveckan 2005 har haft svårt att fylla mötestältet till bristningsgränsen, men till slut skedde det. Ett stort antal besökare fick finna sig i att se genom de rivna tältdukarna, precis som vid besöket av Carola i fjol. Och när predikanten äntrade estraden och började tala visade det sig att det inte bara var det som påminde om sångstjärnan. Även Reinhard Bonnke har oerhörda röstresurser.
– ”Varför skriker du”, brukar de fråga hemma i Tyskland, ”vi är inte döva, tona ner lite”. Jag har redan gjort det, ni har ingen aning om hur det hade varit annars. Och när jag ser hur Satan påverkar de unga i Tyskland kan jag inte spinna som en kattunge, nej då ryter jag som ett lejon, ropar Bonnke och möts av ett jubel från åskådarna.
Majoriteten trivs
För även om kommentarerna är i full gång efteråt – ”inte riktigt min smak”, ”han säger ju bara samma sak om och om igen”, ”vad han gapar!” – så verkar merparten inne i tältet trivas storligen. Det ropas amen och halleluja, och en del ställer sig återkommande upp och ropar sitt bifall. Det känns lite ovant. Inte märkligt eller fel, men ovant. Möjligtvis nådde Bonnke någonting hos Nyhemsbesökarna som ingen annan gjort, eller så berodde det på att många var nytillresta: servicepersonalen sa att de sällan varit med om att så många ställt frågor kring sådant som är självklart för den vane besökaren. Och mycket riktigt, många lyfte händerna på frågan om de besökte Nyhem för första gången.
”Evangeliet är som vatten”
Han säger att han är evangelist, Reinhard Bonnke, och om det råder det inget tvivel. Inte nog med att han väljer bort headset-alternativet till förmån för handmikrofonen – den trogne vännen han jobbat tillsammans med under sina 46 år som förkunnare – han talar med evangelistens glöd och hjärta också.
– Evangeliet är som vatten, ingen har uppfunnit det och ingen kan leva utan det. Evangeliet är ett ultimatum, inget alternativ.
Men vid sina två Nyhemspredikningar vänder han sig inte i första hand till icke troende, även om inbjudan till frälsning finns med, utan till kyrkans folk. Han säger att han är övertygad om att Gud kan frälsa Sveriges befolkning, på en enda dag om så vore, men att det inte bara kommer att ske plötsligt. Det krävs arbete och svett, och nog för att bön är bra; framför allt behövs det några som stiger ut från bönemötena och går ut och möter människor.
– Den som bara ber går på ett ben, likadant med den som bara predikar. Gud har gett oss två ben, ska det vara så svårt att förstå?
Att svensk kristenhet skulle behöva mer av Gud tror Bonnke inte ett ögonblick på. Har man honom så har man, säger Bonnke och tillägger att det vore ytterst märkligt om den som simmar i Atlanten skulle utbrista ”jag vill ha mer av Atlanten!”
– Hur mycket av Gud behöver du egentligen? Det du behöver finns där, fullt tillräckligt. Det är inte vi som behöver vänta på mer av Gud, det är han som väntar på mer av oss. Jag säger er: ge allt till Jesus. Det är ett idiotsäkert sätt att nå framgång.
– Jesus kan lyfta dig ur den djupaste grop, men han kommer aldrig att lyfta dig ur din fåtölj. Vi måste resa oss för Jesus, då kommer även Sverige att bli frälst.
Han berättar återkommande om sina kampanjer i Afrika och om de goda resultaten, exemplen verkar aldrig sina. Hur många gånger han nämner att 38,5 miljoner människor fyllt i omvändelsekort på hans kampanjer sedan år 2000 vet jag inte: det går icke räkna dem alla. Reinhard Bonnke berättar att somliga påstått att han är beroende av de stora siffrorna, vilket han förnekar.
Pengar behövs
– Men om det är sant att Jesus dog för alla människor, hur kan vi då vara nöjda med små siffror? Jag har inte bett Gud om en miljon dollar, men jag ber om en miljon själar. Helvetet ska tömmas och himlen fyllas!
Ändock behövs pengar för att ”Christ for all nations” verksamhet ska kunna fortsätta. Efter att ha visat en dvd-film från kampanjer och offertalat med sällan skådad entusiasm samlas närmare nittiotusen kronor in, det enskilt största offret denna Nyhemsvecka, som oavkortat går till Bonnkes kampanjorganisation. Besökarna förtröstar på Bonnke och hans budskap, och det är tydligt att många vill komma nära honom, röra vid honom, se honom på nära håll. Somliga bänkar sig timtals innan med fika och kaffe, på klassiskt ”Allsång på Skansen”-manér.
Reinhard Bonnke verkar förstå, verkar van, men betonar med största tydlighet att ingen ska försöka efterapa honom.
Frälsning i fokus
– Det finns en flamma med ditt namn på. Alla 120 personer i den övre salen på pingstdagen fick varsin eldstunga, och det finns en för dig också. Gud kopierar inte, han är den store skaparen.
Frälsning och helande står i fokus under förbönsstunderna, men även bön om att komma ut i tjänst för Gud. Ungdomar mellan 15 och 25 år bjuds in till en speciell överlåtelsestund i slutet på lördagsmötet. Några killar springer för att komma längst fram.
– Ungdomar, ta tag i er låga i dag. Grip den, ber Bonnke och går runt och lägger sina händer på huvuden på det sätt han inte längre kan göra i Afrika eftersom massorna är för stora.
Alla uppmanas att lyfta sina händer mot himlen och be. Jag vänder mig om och tittar över folkhavet, någon enstaka står med händerna längs sidorna.
Reinhard Bonnke har tagit av sig kavajen, svetten klibbar fast skjortan vid kroppen. Ett kontrollerat yrväder har blåst in över Nyhemsområdet och sökt efter frön att sprida för vinden. Återstår att se i vilken jord de faller.
