Nya Dagen lyckades få några minuter med den uppburne – och i vissa kretsar – även kritiserade evangelisten.
Om ett par timmar ska Bonnke tala. I ett rum, högt uppe i Jahnstadion laddar Bonnke och hans stab upp. Även hustrun Anni finns diskret med i bakgrunden.
Bonnke är en efterfrågad man och samtalet vid bordet blir kort.
Den sista tiden har du och andra väckelseevangelister varit i blåsväder. Hur kommenterar du det?
– Jag har inte sett programmet, men jag känner till det. Problemet är att programmakarna kom som ulvar i fårakläder, som ormar i gräset. De gav sken av att vara ute efter något helt annat än vad som blev resultatet.
– De körde inte med öppna kort, och var klart fördomsfulla. Men, det spelar ingen roll. Jag tror att de som sett programmet ändå förstår hur det ligger till.
Är stora kampanjer fortfarande en bra metod att nå Europas folk?
– Jag tror att både det personliga vittnesbördet såväl som stora manifestationer är viktiga. De kompletterar varandra. De stora kampanjerna skapar en offentlig uppmärksamhet som i sin tur gör det lättare för folk att vittna om sin tro. Så fungerar det åtminstone i Afrika.
Kommer du att fokusera mer på Europa nu?
– Jag är 63 år och om Gud ger mig sju år till kommer jag att fortsätta satsa på Afrika.
Hur ser du på det andliga klimatet i Europa jämfört med Afrika?
– Moraliskt förfaller Västeuropa mer och mer. Orsaken är motståndet mot den kristna tron och undergrävandet av budorden som fundament i moraliska frågor. Men mitt i allt detta gör Gud något nytt. Han har lovat att utgjuta sina Ande över allt kött. Så jag håller fast vid detta, oavsett vad omständigheterna säger.
Vad måste till för att församlingarna ska kunna bryta den nedåtgående trenden?
– Vi måste tillbaka till det personliga vittnesbördet. Församlingen ska inte vara en exklusiv kristen klubb utan måste tillbaka till det som var pingströrelsens kännetecken, nämligen det personliga vittnandet. En nyhet som inte berättas är ingen nyhet och ett evangelium som inte förkunnas är inget evangelium.
