Om jag ock vandrar i döds-skuggans dal …
Så lyder en välkänd strof från Psaltaren 23 (1917 års översättning). När du läser detta nummer lever vi fortfarande i sviterna av covid-19. Jag tror att många kan skriva under på att året som varit har kantats av dalar och prövningar. För egen del är det flertal områden som utmanats. Särskilt påtagligt är avsaknaden av alla mänskliga relationer, både till vardag och till fest. Allt ifrån en enkel fika med grannen eller kollegan till familjemiddagar med äldre släktingar. För att inte tala om jul- och nyårsfirandet som inte varit likt något annat år.
Men mitt i sorg, tristess och saknad finns det ändå hopp. Gud har funnits där när jag sökt honom. Han har hört min klagan, sorg och frustration i dödsskuggans dal. Psalmisten fortsätter så “… fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig” (Svenska folkbibeln). I de tider vi lever tror jag att det är viktigt att ha med sig insikten om att mitt i allt finns det en Gud som bryr sig om dig och mig. Det är något som jag har erfarit under 2020 och som jag tar med mig in i det nya året.
Mitt i livet, hur du än har det, så finns det en Gud som är närvarande och redo att lyssna.
— Johan Winbo
Psaltaren 23 blev ett naturligt inslag i det nummer du håller i din hand. Den är temat för i “Tio korta om” och Fredrik Lignells artikel. Sara Wrige inleder numret med en intervju av en läkare, präst och sjuksköterska som jobbat mitt i pandemin och som svarar på frågan hur tron har påverkats av deras yrkesutövning. Frida Johansson fortsätter numret med att reflektera hur döden påverkar kristna. Inger Alestig gör en intervju om psaltarpsalmerna med musikern Peter Sandwall. Teologen Olof Edsinger skriver om gudomligt helande och det teologiska perspektivet när helandet uteblir. Prästen och forskaren Gillian Strames utmanar församlingarna att bli helandecenter i samhället och författaren och teologen Peter Halldorf skriver om dödsriket.
Numret tar upp mycket om lidandet i vår värld, men än viktigare att peka på det kristna hoppet som grundpelare mitt i stormen.
Mitt i livet, hur du än har det, så finns det en Gud som är närvarande och redo att lyssna. Jag tänker på Lina Sandells kända psalm Blott en dag, som ger tröst att ta en dag i taget och vetskapen att “allt ju vilar i min Faders händer”
Sätt ditt hopp och din förtröstan till Gud detta år!
Med önskan om en god läsning.
