”Om jag går bort och bereder plats för er så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig för att också ni ska vara där jag är.”
Att följa Jesus är att ha honom som Herre över sitt liv. Jesus är frälsaren som räddar oss, men han är också vår herre. Det innebär att vi följer honom, där han är ska vi också vara. Låt oss titta närmare på var Jesus var och till vilka han gick när han levde på den här jorden. Han gick till till makthavare och tillrättavisade sociala orättvisor, han pekade på det som var rätt och det som var fel, men den största delen av tiden tillbringade han med de marginaliserade.
När vi närmar oss de marginaliserade i samhället närmar vi oss också Jesus själv.
Han umgicks med människor som var fattiga i anden, som sörjde, som var ödmjuka. Jesus hängde med människor som hungrade och törstade, som var barmhärtiga och renhjärtade. Han gick till dem som blev förföljda för sin tro och till dem som inte var mycket värda i samhällets ögon. Jesus gick ständigt till människor som led, till behovens barn.
I Sverige så har våra kyrkor och vi som kristna blivit så etablerade att vi kommit bort från nöden och behoven. Vi har nått så högt upp i samhället att vi fått ett alltför långt avstånd till de utsatta områdena. Till människorna i Rinkeby, Bergsjön och Rosengård. Många gånger jag tror att det är precis dit vi behöver gå och det är där vi behöver bygga församlingar. Jesus var alltid nära nöden och vi som kristna i dag behöver också leva nära nöden. I söndagens text säger Jesus till oss att han bereder plats för oss för att vi ska kunna vara där han är. Men kallelsen att vara där han är handlar inte bara om himlen. När vi närmar oss de marginaliserade i samhället närmar vi oss också Jesus själv.
[ Pastor: Det bästa vore om kristna flyttade till utsatta förorter ]
Vi behöver be Gud om att forma vårt hjärta efter hans hjärta så att vi hör ropen från dem som lider i samhället:
Herre,
hjälp oss att inte bli likgiltiga eller bedövade.
Hjälp oss att våga känna smärtan när vi läser om allt det mörka som händer runt omkring oss.
Visa oss vad vi kan göra för att verka för förändring
och ge oss kraft och mod att göra det även när det kostar lite av vår egen bekvämlighet.
Amen
[ Fler texter av Sebastian Stakset ]
---
Fjärde söndagen i påsktiden
Tema: Vägen till livet
Evangelietext: Johannesevangeliet kapitel 14, vers 1–14
”Känn ingen oro. Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går, den känner ni.” Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen? ”Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner honom redan nu och ni har sett honom. ”Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss. ”Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför sina gärningar. Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.
---
