“Var inte rädda. Ni letar efter Jesus som blev korsfäst. Han är inte i graven, han har uppstått som han sa till er. Nu går han före er.”
Så sa ängeln - den som kom med ett jordskalv. Kläderna var vita och hans utseende var som... som blixten! Jesus låg begravd i en grotta i berget, tillsluten med ett enormt stenblock. Men ängeln rullade undan stenblocket lätt som om det hade varit en apelsin! Det fick ockupationsmaktens soldater att svimma av skräck.
Som en buspojke satte sig sedan ängeln grensle över stenblocket, det som vi trott hade stängt in den döde Jesus för alltid, tillsammans med vårt slocknade hopp, våra krossade drömmar och vår tro. Allt var begravt i mörkret.
Det var med söndergråtna ögon som vi gick till graven tidigt om morgonen. Om stenen skulle gå att rubba, om vakterna skulle gå att muta, så hoppades vi få smörja Jesus söndertorterade kropp med doftande oljor, som en sista kärleksgest.
Men nu satt ängeln där och log mot oss. Allt hade han vänt uppochned på. “Gå nu!“ sa ängeln. “Låt inte detta vara en hemlighet för de andra.”
Vi tittade på varandra. Skakade på huvudena i en blandning av glädje, misstro och förvirring. Sedan kunde vi inte hålla tillbaka glädjen som bubblade fram, okuvlig som bäcken när isen släpper. Vi började gå och våra kroppar kunde inte vara stilla - en vild glädje övermannade oss! Vi skuttade som kalvar, svingade på grenar, hoppade mellan stenar som småbarn.
På vägen mötte vi några andra, de tittade på oss som om vi var druckna. Jag ville ropa till dem: “Det är inte som ni tror, det är bara det att Jesus har gått ur sin grav levande, segrande, älskande!” Men jag tordes inte. Det gör man sällan.
De flesta kärlekar går att döda. Men det fanns och det finns en kärlek som fortsätter att älska - även när vi sviker, förråder, misshandlar och till och med avrättar den. Det handlar om Jesus. Det handlar om mitt liv, om allas våra liv.
Jesus Kristus har uppstått från det döda. I en kosmisk närkamp vred han makten ur dödens grepp. Han gjorde det för att vinna evigt liv för oss. Vad spelar Jesu död och uppståndelse för roll i dag?
Döden har inte längre sista ordet om våra liv. Sista ordet har Han som älskar oss mer än någon annan. Han som gav sitt liv för att rädda oss. På påsknatten börjar något helt nytt och inget är sig mera likt.
Jag skulle vilja måla den vilda uppståndelseglädjen. Jag skulle vilja att orden och sångerna blev ett enda flöde av ljus och hopp som fick sippra in i dig och fylla hela dig. Det skulle ändå inte räcka. Det är därför som Jesus har stämt möte med dig - vem du än är, vad du än gjort. Jesus känner dig, Han vet ditt namn. Han sprängde graven inifrån för att också du skulle få uppstå med Honom.
“Var inte rädd. Jag är Uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör.” (Johannesevangeliet 11:25)
[ Påskens drama: Detta hände, dag för dag ]
