”De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ‘Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.’”
En vän till mig brukar säga att när vi tjänar Gud kan vi aldrig bli större än åsnan i den här bibeltexten. Åsnan var nämligen den som fick bära Guds härlighet in i staden och det är vår kallelse att bära Guds härlighet in i städerna. In i de sammanhang vi befinner oss i våra liv och i vår vardag.
Diskvalificera inte dig bara för att du inte har någon stor följarskara.
Det blev ett väldigt liv när Jesus red in i Jerusalem. Men applåderna och och all uppståndelse var inte för åsnan utan för Jesus. Det är viktigt att komma ihåg det. Vi lever i en tid där mycket handlar om att synas och att nå genom bruset. Man ska ha en plattform och att göra ett avtryck. Så här ser världen ut i dag och det smittar av sig även i kyrkans värld. Men det är viktigt att vi påminner oss vem som ska ha äran i våra församlingar.
Vi är en kropp med många lemmar. Som kristna har vi alla olika uppgifter. Ingen uppgift är viktigare än någon annan, vi måste sluta jämföra oss med varandra. Hade jag inte haft församlingen i ryggen hade ingenting av det jag varit med om kunnat äga rum. Sedan jag blev frälst har jag fått vara med om stora kampanjer och en fantastisk mobilisering av Kristi kropp. Men själv är jag bara en pytteliten del.
[ Stakset tillbaka i Ukraina: Det är ett helvete här ]
Vi har alla en viktig roll att spela i Guds rike. Gud har skapat dig att vara den du är. Se inte ner på dig själv. Diskvalificera inte dig bara för att du inte har någon stor följarskara, det hade inte Jesus heller och han förvandlade hela världen.
Så låt oss inse att alla vi kristna har ett viktigt uppdrag att bära fram Jesus. Men låt oss inte bli större än åsnan i söndagens bibeltext och låt oss inse att applåderna och äran inte är för oss utan för Jesus.
[ Fler texter av Sebastian Stakset ]
---
Palmsöndagen
Tema: Vägen till korset
Evangelietext: Markusevangeliet 11:1-11
När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: “Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den. ”De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: “Vad gör ni? Tar ni åsnan?” Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ‘Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. ’Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden! ”Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent.
---
