Vad betyder ordet försoning för dig? Vi befinner oss just nu i fastetiden, den tid på året då vi på olika sätt väljer bort saker i våra liv för att göra plats för annat. Det kan handla om att vi väljer bort sådant som är osunt för vår kropp eller för vår själ. Någon kanske byter ut delar av sin kost medan någon annan lägger undan mobilen för att dra ner på skärmtiden. Poängen med fastan är inte att vi efter fastetiden ska kunna säga till oss själva hur duktiga vi var som klarade av dessa 40 dagar. Fastan är ett medel, inte ett mål. Det långsiktiga målet är att försonas med Jesus. Att komma närmare honom.
Även när vi går vår egen väg och avvisar Guds kärlek är han alltid redo att förlåta.
Jag gillar att vrida och vända på ord och när man slår upp ordet “försoning” så kan man bland annat läsa att försoning innebär “återförenandet av det som blivit åtskilt”. I det här fallet handlar det återföreningen mellan Gud och människa. Fastan är alltså en tid där vi får släppa taget om sådant i vår omgivning som riskerar att skymma sikten för oss . Dagens text är en dramatisk liknelse, där vinodlarens son till sist mördas.
Vinodlarens son i liknelsen är Jesus själv. Och vinodlaren är Gud. Jesus är stenen som andra kastar bort, men som blir en hörnsten. Den sten som lägger grunden i ett byggnadsarbete, där två väggar möts. Jesus pekar på sin egen roll som den som försonar och bygger en ny gemenskap genom sin kärlek och sitt offer.
[ Psykologen som lär människor att förlåta ]
Liknelsen påminner oss om att även när vi går vår egen väg och avvisar Guds kärlek är han alltid redo att förlåta och bygga upp oss på nytt. I en värld där relationen lätt bryts är vi kallade att leva i försoningens tjänst. Fastan är en tid där försoningens budskap kan fördjupas. Hur kan vi leva ut försoningen i vårt vardagliga liv och vilka relationer kan vi genom Guds nåd söka att hela.
---
Femte söndagen i fastan
Tema: Försonaren
Evangelietext: Markusevangeliet kapitel 12, vers 1-12
Han talade till dem i liknelser. “En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt. Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ‘Min son kommer de att ha respekt för.’ Men arrendatorerna sade till varandra: ‘Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’ Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården. Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra. Har ni inte läst det här stället i skriften: ‘Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.’ ‘Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon. ‘De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.
---
