Det här är absolut ett av mina favoritställen i Bibeln. Det säger jag i och för sig om många bibelställen. Men den här scenen kan jag relatera till på så många sätt – att den som har fått mest förlåtet, han eller hon älskar mycket.
Ibland sitter jag i diskussioner i kristna sammanhang med väldigt många starka män runt bordet och jag kan inte låta bli att fråga mig, var är kvinnorna någonstans?
Min erfarenhet genom livet är att kvinnorna ofta visat sig vara de smartaste. I mitt liv kan jag framför allt se det i relation till min fru, Isabella. Jag utan min fru, det är ett recept för katastrof.
I vår styrelse i Heart of Evangelism sitter Monika Severin, hon bidrar med en röst full av vishet i den gruppen. Jag har också flera viktiga kvinnliga ledare runt mig som Flavia Perez, Karin Borsjö och många andra.
När Jesus dog på korset så var det en shuno där och tre tjejer. Alla andra hade dragit. Det säger mycket tycker jag.
I det här texten är kvinnan som kommer till fariséns hus en känd synderska och de andra gästerna ifrågasätter hur den här kvinnan ens kunnat komma in på middagen.
Men Jesus upprättar henne mitt framför alla de skeptiska männen. Kvinnan är den i sällskapet som visar ödmjukhet. Hon tvättar Jesu fötter med sitt eget hår och sina tårar.
Tårar av tacksamhet för att hon har mött Jesus och för att han älskar henne och han säger till henne att hon ska gå i frid. Hon är fri och förlåten.
”Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek. Och han sa till henne: ‘Dina synder är förlåtna.’”
Här får vi se Jesu hjärta. Mitt bland alla de här starka självrättfärdiga männen så visar han nåd och kärlek för den utsatta kvinnan och upprättar henne.
[ Jesus myndigförklarar kvinnan ]
---
Andra söndagen i fastan – Tema: Den kämpande tron
Evangelietext: Lukasevangeliet 7:36-8:1-3
En av fariséerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sa för sig själv: ”Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.” Då sa Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” ”Säg det, mästare”, sa han. ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?” Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” ”Du har rätt”, sa Jesus, och vänd mot kvinnan sade han till Simon: ”Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.” Och han sa till henne: ”Dina synder är förlåtna.” De andra vid bordet sa då för sig själva: ”Vem är han som till och med förlåter synder?” Men Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.” Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.
---
