Livsstilskrönika

Fastan avslöjar skillnaden mellan mina behov och mitt begär

Mattias Sennehed: Begär kan verka förrädiskt likt ett behov, kanske började det till och med som ett sådant.

Det hela slutade med att jag fick sådant magont att jag behövde uppsöka akutvård när jag väl kom till fastlandet igen. Insikten om att allt gott har ett mått har jag lärt mig.

Nu när många kristna fastar så kan man fråga sig vad det egentligen är bra för? För mig är fastan en välbehövlig tid av årlig kalibrering som hjälper mig att upptäcka skillnaden mellan behov och begär. Behoven är så lugna och trygga. Även om de förnekas för en tid så vilar de stilla i insikten att de har en gudagiven plats i livet. Begären känner sig direkt hotade när det blir tal om att läggas åt sidan. Kämpar emot och kvider av rädslan för att bli avslöjade.

Begär kan vara förrädiskt likt behov, kanske började det till och med som ett sådant. Men med tiden har begäret tappat sitt goda mått och växt på ett sätt som i stället för att upprätthålla mitt liv, blivit något som förstör det för mig.

Det hela slutade med att jag fick sådant magont att jag behövde uppsöka akutvård när jag väl kom till fastlandet igen

—  Mattias Sennehed

Även om begär är allvarliga grejer så har jag ett minne som så här i efterhand är rätt festligt. Min kyrka hade en god tradition av att bjuda personalen på en årlig segling med en missionsbåt. Vi kanske hade fått lite för mycket av det goda, för när datumen behövde bokas om och föreståndaren var på utlandstjänst blev det myteri. Ett unisont beslut togs att boka av den fromma båtturen och boka in oss på finlandsfärjan.

På plats gick min kollega storögt längst raden av spelmaskiner och mumlade något om att se det hela som ett studiebesök i världen. Vi intog karaokescenen, vid kvällsshowen blev vår administratör uppdragen på scenen av en kvinna i nätstrumpbyxor och fick sjunga “born to be wild” med en fjäderboa runt halsen. Det blev precis så annorlunda som du kan ana.

Begäret blev plågsamt tydligt vid kvällens buffémiddag. Jag blev rädd att inte orka de läckra efterrätterna så jag började helt sonika med dem för att sedan ta en rejäl portion huvudrätt.

Jag minns glasen med alla sorters läsk jag ställt som en solfjäder runt min tallrik. Det hela slutade med att jag fick sådant magont att jag behövde uppsöka akutvård när jag väl kom till fastlandet igen. Insikten om att allt gott har ett mått, och att det inte blir godare för att man får mer är något jag lärt mig av både buffémat och fastan.

Fastans huvudärende är dock inte vad jag vänder mig från utan den jag vänder mig till. En god ordning är att ta tid med Jesus i det utrymme som fastan frigör. Guds kärlek är vad själen djupast sett längtar och letar efter.

Angående finlandsfärjan så blev det ingen repris på den personalresan. Året därpå tror jag att åkte vi till Gotland på kyrksafari. Som jag minns det öppnade sig där valv bakom valv, oändligt.




Fler artiklar för dig