“Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara.”
Som kristna behöver vi vara vara beredda att offra vissa saker. Det kan handla om att lägga ner våra egna planer och ambitioner. För om vi låser oss för mycket vid våra idéer om hur saker ska vara missar vi lätt Guds vägar.
Det är först när vi är beredda på att dö bort från oss själva som våra bojor kan brytas.
Ibland måste vi vara redo att till och med släppa taget om det vi fått av Herren själv. Om det är hans mening, så får vi tillbaka gåvan igen. Men det är först när vi är beredda på att dö bort från oss själva som våra bojor kan brytas. Då kan vetekornet falla i jorden och dö för att sedan få nytt liv, som det står om i söndagens text.
När ett frö dör så multipliceras det. På samma sätt är det med oss människor. Jag tror faktiskt att det händer någonting inuti oss själva varje gång vi offrar något. Vi blir fria. Det är en biblisk sanning. Jesus säger också i den här texten att han ska bli upphöjd och dra alla människor till sig. Låt oss stilla oss och fundera över vad det innebär.
[ Stakset: Tårarna rann när jag förstod gåvan att vara frälst ]
Jesus säger inte att det är några få som kommer att se. Nej, han säger att han ska dra alla människor till sig. Jag är lite evangelist av mig, så jag tänker att det är ett bra perspektiv att ha med sig när vi ser på människor. Jesus inbjuder oss alla att låta vårt eget dö för att något nytt och vackrare ska kunna växa fram.
[ Fler texter om Sebastian Stakset här. ]
---
Fastlagssöndagen - Tema Kärlekens väg
Evangelietext: Johannes 12:20-33
Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: “Herre, vi vill gärna se Jesus.” Filippos gick och talade om det för Andreas, och Andreas och han gick och talade om det för Jesus. Och Jesus svarade dem: “Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd. Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen hatar sitt liv, han skall rädda det till ett evigt liv. Om någon vill tjäna mig skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig skall Fadern ära honom. Nu är min själ fylld av oro. Skall jag be: Fader, rädda mig undan denna stund? Nej, det är just för denna stund jag har kommit. Fader, förhärliga ditt namn.” Då hördes en röst från himlen: “Jag har förhärligat det och skall förhärliga det på nytt.” Folket som stod där och hörde detta sade att det var åskan, men några sade att det var en ängel som hade talat till honom. Jesus sade: “Det var inte för min skull som rösten hördes, utan för er skull. Nu faller domen över denna världen, nu skall denna världens härskare fördrivas. Och när jag blir upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig. ”Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.
---
