I den här uppskruvade tiden som vi lever i tror jag att vi har mycket att lära oss av Symeon från veckans evangelitext. Det står om Symeon att han var rättfärdig och from att han “väntade på Israels tröst”. Vi kan också läsa att den heliga Anden var över honom och det var samme Ande som ledde den gamle mannen till templet just när Josef och Maria var på väg dit för att bära fram Jesusbarnet inför Herren.
Tålamod är ovanligt i vår tids snabba TikTok-generation. Men tålamodet gav sin belöning.
Men jag skulle vilja stanna till vid detta att han väntade. Det här med väntan är liksom en bristvara i vårt samhälle i dag när vi bara kan plocka upp mobilen om vi får en stund över. Många undersökningar visar att bristen på väntan försämrar vår kreativitet och vårt problemlösande.
Men Symeon väntade inte bara för sakens skull. Han väntade för att den helige Anden hade uppenbarat för honom att han skulle inte se döden förrän han hade fått se Herrens Messias. Så den rättfärdige och fromma gamle mannen väntade. Trofast och tålmodigt. Och på ålderns höst fick han till sist se det som Gud hade lovat honom. Och direkt kände han igen Messias, Israels tröst, när Josef och Maria kommer inbärande med Jesusbarnet. Symeon tackar Gud och vet med ens att hans livsuppgift är fullbordad. “Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.
Symeons tålamod är ovanligt i vår tids snabba TikTok-generation. Men tålamodet gav sin belöning. Vi som lever i Jesu efterföljd i dag har mycket att lära oss av den gamle mannen som till sist fick skåda Israels tröst och frälsningen för alla folk.
[ Stakset: Tårarna rann när jag förstod gåvan att vara frälst ]
---
Kyndelsmässodagen (eller jungfru Marie kyrkogångsdag)
Tema: Uppenbarelsens ljus
Evangelietext: Lukasevangeliet 2:22-40
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren —det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren —och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade: ”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel. ”Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: “Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid —ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen. ”Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
---
