Tänk om texten i vers tretton hade varit: Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Och barnen frågade “Gode mästare, vad skall jag göra för att ärva evigt liv?”. För så säger nämligen den mannen som vi kan läsa om i nästa stycke, “Jesus och den rike mannen”.
De får komma till Jesus och han välsignar dem.
Vad är det att ta emot Guds rike som barn? Ja, det svaret kan vi, om inte annat, hitta i stycket om den rike mannen, eftersom det visar på kontrasterna mellan vuxna och barn. Vuxna bär en tanke, som samhället nog formar oss till, som alltid utgår från “vad måste jag göra?” För något måste vi väl göra för att förtjäna att få något? Vi måste göra handlingar som ger oss möjligheter att utvecklas. Vi måste göra bot och bättring när vi gått snett i livet och vi måste göra förändringar för att bli bättre människor, arbeta bort våra ovanor och så vidare.
Barnen visar oss vuxna att vi faktiskt inte behöver göra något. Att vara som ett barn handlar om att låta sig älskas reservationslöst.
Låt oss läsa första versen igen med ett vanlig perspektiv som vi vuxna kan bära med oss: Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Och barnen frågade “Gode mästare, duger verkligen jag?”
Jag vet att jag överdriver, men det jag vill visa är att barnen inte behöver göra någonting, mer än att vara nära Jesus. De får komma till Jesus och han välsignar dem. Inte för att de nått en nivå av att de duger för att de gjort så goda handlingar utan för att de är älskade och låter sig älskas helt reservationslöst.
Hur är det med alla de barn som fått växa upp utan att känna sig älskade? Barnen som bara lärt sig att bli älskade om de gör vissa saker för att tillgodose den vuxne i sitt liv. Människor är bristfälliga och livet blir inte alltid så som Gud tänkte att det skulle bli från början. Men vet då om att den som var allra först på plats i ditt liv, det var Gud. Han som alltid älskar.
[ Andaktspodden "5 minuter med Gud" med Hanna Simonsson och Sebastian Stakset ]
---
Söndagen efter jul
Tema: Guds barn
Text från Gamla testamentet: Andra Moseboken 1:15-21
Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna — en hette Shifra och den andra Pua —och sade: “När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva. ”Men barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva. Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så. De svarade: “Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram. ”Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket växte till och förökade sig kraftigt, och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn.
Episteltext: Andra Timotheosbrevet kapitel 3, vers 14-15
Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus.
Evangelietext: Markusevangeliet 10:13-16
Folk kom till honom med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: “Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in. ”Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem.
Psaltaren: Psalm 71:2-6
Du som är trofast, hjälp mig, befria mig, lyssna på mig och rädda mig. Var min klippa dit jag kan fly, borgen där jag finner räddning. Ja, du är min klippa och min borg. Befria mig, Gud, ur de ondas grepp, rädda mig undan gudlösa våldsmän. Du är mitt hopp, o Herre, min Gud, min trygghet ända från min ungdom. Från min första stund har du varit mitt stöd, från moderlivet min styrka, jag sjunger ständigt ditt lov.
---
