Förra hösten fick vi vårt tredje barn. Denna gång var vi ovetande om det skulle bli en pojke eller flicka. Julevangeliets unga, gravida Maria brottades med en annan ovisshet. Hon var den enda som visste att barnet som växte i hennes mage inte kommit till på naturlig väg. Men kunde det verkligen vara sant som ängeln sagt att detta barn skulle frälsa folket från deras synder?
Även Josef hade svårt att acceptera Marias version. Maria var knappast den första ogifta kvinnan som blev gravid. Vissa kanske hoppades att det i varje fall skulle vara Josef som var orsaken till Marias graviditet, men Josef visste ju att han inte var det. Skulle han offra sin egen heder och ta på sig skammen som redan tyngde hans trolovade?
Att detta scenario skulle ifrågasättas, rentav hånas, av Maria och Josefs omgivning var knappast någon överraskning för Gud. Hade evangeliet om Jesus varit påhittat skulle inte en avgörande detalj, som frälsarens ursprung, få hänga på något så skört som trovärdigheten i en vanärad kvinnas vittnesbörd.
Mitt i sin ovisshet fattade Maria och Josef livsavgörande beslut. Trots rädslan hon kände valde Maria att säga: “Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Trots skammen han kände valde Josef att ta Maria till sig och göra barnet hon bar på till sitt eget. Oavsett om ängelns budskap skulle komma att infrias eller inte valde de varandra, barnet och ytterst sett uppdraget från Gud.
Varje dygn fattar vi tusentals beslut. De flesta helt omedvetet. Många beslut tas i förbifarten, men varje dag gör vi också ett antal medvetna val. Friheten att själv kunna välja tar vi för given och aldrig förr har vi haft så många valmöjligheter som i dag.
Ett av de största hindren för att fatta bra beslut är rädsla. Särskilt rädslan att välja fel. Men att inte välja är också ett val. Min vän Staffan Hellström har skrivit en bok som heter Vad skulle du göra om du inte var rädd?. Han skrev den efter beskedet att han lider av obotlig lungcancer. I mötet med döden ställs alla beslut på ända. Det finns inte längre någonstans att fly, ingen tid att skjuta upp sina viktiga val.
I mötet med de verkligt stora frågorna och dunklet som omger dem lyser evangeliet som en klar stjärna med nåd, frid, förlåtelse och evigt liv.
Ibland funderar jag över mina egna val. Att jobba som pastor i en kyrka, för att försöka presentera Jesus i en omgivning som av många beskrivs som “post-kristen”. Jag inser att allt går tillbaka till hur jag själv, i mötet med Jesu kärlek, sagt mitt ja till att följa honom vart än vägen bär. Likt Maria och Josef.
I mötet med de verkligt stora frågorna och dunklet som omger dem lyser evangeliet som en klar stjärna med nåd, frid, förlåtelse och evigt liv. Det barn som föddes var Guds frälsningsplan för oss människor. Jesus säger om sig själv:
“Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
Samma fråga ställs till dig som läser denna text. Tror du detta?
Valet är ditt. Och kanske behövs det inga fler alternativ? Välj Jesus, välj Livet. Och även om du inte är redo att fatta ett sådant beslut kanske du är villig att ställa hjärtats dörr på glänt? Ifall att Jesus skulle knacka på den här julen, eller när du minst anar det.
[ Simon Holst om självförtroendet och profetian från Andreas Nielsen ]
