Jag ska erkänna en grej för er som inte känner mig. Jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Jag älskar utmaningar, och tävlingar och blir nästan förvånad över mitt eget sätt att bete mig på. Det finns uppenbarligen ingen gräns hos mig. Jag blir inte otrevlig om jag förlorar. Kanske mer att jag blir otrevlig när jag vinner. Jag kan göra allt i min makt för att vinna, ja, till och med använda våld. Jag blir så vansinnigt inne i leken, och passionerad över att vilja vinna.
Med denna bekännande inledning vill jag fokusera just på ordet våld, som vi också läser om i dagens text. I texten beskrivs inte våldet som en fysisk handling, utan snarare som den intensiva kraft och kamp som kan uppstå då man verkligen eftersträvar något. I detta fall en iver och desperation att få del av Guds rike.
Vad innebär det att bana väg för Herren?
Ibland kan vi se på nyheter som berättar att det är rea på någon särskild produkt och att människor desperat trängs, rycker åt sig och kämpar för det som de vill ha. Denna typ av våldsam desperation kan få oss människor våga gå mot strömmen och övervinna hinder. Samtidigt kan den också bli vår svaghet i när vi låter våra känslor påverka oss att tro att vi själva kan göra så att Guds rike, i detta fall, blir så som vi själva tycker att det skall vara.
Den här söndagens tema handlar om att bana väg för Herren. Vad innebär det för oss? Är vi beredda att kämpa för Guds rike i våra liv? Är vi redo att stå emot de krafter som försöker dra oss bort från Guds väg, både de krafter som är externa och de interna, vårt känsloliv som kan styra fel? Är vi villiga att, med samma intensitet som Jesus talar om här, söka Guds rike och hans rättfärdighet?
[ Hanna Simonsson: Berätta om din tro för barnen och lämna Bibeln framme ]
Kanske sista versen blir vår stora nyckel för denna strävan. “Vishetens gärningar har gett visheten rätt”. En uppmaning till oss att vara öppna för Guds vishet och inte låta våra egna fördomar och förväntningar stå i vägen. Guds rike kanske inte ser ut som vi tänkt oss. Kristna förebilder kanske inte beter sig som vi trott. Kanske missar vi ibland Guds rike för att det inte passar in i med vad vi tror. Då kan vi be Gud om hans vishet, ta emot hans rike, och på så vis bryta våra egna föreställningar och vårt eget våld i att ha rätt.
Likväl som jag behöver öva på mig själv när jag tävlar. Det är laget före jaget och inte tvärtom.
---
Tredje söndagen i advent
Tema: Bana väg för Herren
Evangelietext: Matteusevangeliet kapitel 11, vers 12-19
Sedan Johannes döparens dagar tränger himmelriket fram, och somliga söker rycka till sig det med våld. Ty ända till Johannes har allt vad profeterna och lagen sagt varit förutsägelser. Ni må tro det eller inte, han är Elia som skulle komma. Hör, du som har öron. Vad skall jag jämföra detta släkte med? De liknar barn som sitter på torget och ropar åt andra barn: ’Vi spelade för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng sorgesånger, men ni ville inte klaga.’ Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och då säger man: ‘Han är besatt.’ Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: ‘Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare.’ Men Vishetens gärningar har gett Visheten rätt.”
---
