Vi kristna är kallade att vara först på olycksplatsen

I USA kallas de som kommer först till en olycksplats för “first responders”. Man brukar använda begreppet om brandmän, sjukhuspersonal och poliser. Men jag tänker att även vi som kristna kan vara “first responders” till den nöd vi möter.

Kanske läser du söndagens evangelietext om “dessa mina minsta” och tänker “men jag har ju aldrig besökt fängelset i Kumla, är det kört för mig då?” Självklart inte. Men jag tror att bibeltexten pekar på ett viktigt förhållningssätt i livet.

När man lever nära Jesus blir det lättare att se omvärlden med hans ögon.

Man kan agera på två olika sätt när man åker buss genom en stad. Antingen kan jag kan åka genom staden och titta ner i min telefon och vara fullt fokuserad på mig och mitt eget. När man har det fokuset är det lätt att störa sig på alla andra. På busschauffören som kör för långsamt eller på medpassagerare som pratar för högljutt i telefon. Men det finns också ett annat förhållningssätt. Jag kan sitta på samma buss och se ut över staden. Ta in människorna och allt det lidandet som finns i staden och be bönen “Herre hjälp mig att hjälpa”. Då förflyttar vi vårt fokus bort från oss själva.

[  Stakset i Ukraina: Kvinnor i kyrkorna syr nät till pansarvagnar ]

När man lever nära Jesus blir det lättare att se omvärlden med hans ögon. Vi kan läsa om hur Jesus drabbades av medlidande när han såg hur människorna var “som får utan herde”. Det finns en djup sympati i Jesu innersta och med människors utsatthet och lidande. Han kallar oss att leva ut samma barmhärtighet i vårt samhälle i dag.

Det här uppdraget kan lätt kännas övermäktigt. Men när vi läser Jesu ord: “vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” så kan vi särskilt stanna till vid ordet någon. Det handlar alltså inte om att vi behöver bära hela världen på våra axlar. Men vi kan hjälpa någon.

Och ju mer vi gör det. Desto mer lika Jesus kommer vi att bli. Och desto mer naturligt blir det att vara en “first responder” - ett svar på den utsatthet och nöd vi möter.

---

Domssöndagen

Tema: Kristi återkomst

Evangelietext: Matteusevangeliet 25:31-46

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ‘Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig. ’Då kommer de rättfärdiga att fråga: ‘Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig? ’Kungen skall svara dem: ‘Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig. ’Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ‘Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. ’Då kommer också de att fråga: ‘Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp? ’Då skall han svara dem: ‘Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. ’Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

---