Det finns en berättelse med två män som arbetar på ett tak. Den ena mannen har en säkerhetslina och den andra mannen har inte en säkerhetslina. Vem tror du kan röra sig mest fritt på taket?
Det är såklart mannen med linan som kan röra sig mest fritt. För att han är förankrad och kan vara säker. Linan blir en nödvändighet för kunna röra sig fritt, men också för att överleva.
Även om vi har vår livlina, vår förankring i himlen så tar inte det bort det som är svårt eller jobbigt i tillvaron.
Kanske har du upplevt situationer som gjort det tydligt vad som egentligen är nödvändigt i ditt liv. Tron kan vara vår lina att hålla oss i. Vi är förankrade i något större än oss själva. Dagens evangelietext avslutas med orden “Var dag har nog av sin egen plåga”.
Även om vi har vår livlina, vår förankring i himlen så tar inte det bort det som är svårt eller jobbigt i tillvaron. Det kan låta väldigt klyschigt att tala om att leva i nuet. Jag tror att det är C.S. Lewis, som är en av mina favoritförfattare, som skrivit om att leva i “varje droppes nu”. Nu är nu och sedan är sedan.
“Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”
[ Lyssna till alla andakter i podden 5 minuter med Gud ]
Jag tänker att just nuet är en nyckel i den här texten. Vi ska inte göra oss några bekymmer för morgondagen, den får själv bära sina bekymmer. Den insikten är viktig för att kunna prioritera vår tid och vår kraft på rätt sätt. Det behöver inte handla om att på ett krampaktigt sätt jaga efter en känsla av närvaro i nuet. Det handlar om att släppa oron. Att lita på att livlinan håller och därigenom hushålla med sin kraft, sina resurser och sin kärlek. Nu är nu, i dag är i dag - gör er därför inga bekymmer för morgondagen.
[ Hanna Simonsson: Barnen såg änglar under gudstjänsten ]
