När vi hade tältkampanj i Jönköping nyligen fick pingstpastorn Markus Ardenfors ett tilltal att han skulle läsa utifrån Efesierbrevets tredje kapitel om kristen enhet. Där står det att det är först tillsammans med alla de heliga som vi kan förstå ”bredden och längden och höjden och djupet” av Guds kärlek.
Vi var en ganska blandad skara där i tältet. Många erfarna pingstvänner och många andra som - precis som jag - hade ett förflutet i kriminalitet. Alla med en berättelse om sitt unika möte med Jesus. Då förstår man den enorma nåden av Guds kärlek till människor.
Och jag tror att det är i den tiden som vi lever i att det här är extra viktigt för att vi lever i en polariserad värld. Vi lever i en värld som vill splittra, som vill dividera. Du ska antingen vara republikan eller demokrat, sverigedemokrat eller vänsterpartist. Du är antingen för invandring eller mot invandring. Det är alltid för eller mot. Svart eller vitt.
Men som Guds församling oavsett vilka trosgrenar vi tillhör så tror jag att det är dags att börja uppskatta de olika sidorna hos varandra. Jag tror att Gud vill se en enhet i Kristi kropp som inte är påtvingad för att man måste utan för att man faktiskt har tagit tiden att lära känna varandra.
[ Tältkampanj i Jönköping: ”Då är vi så nära himlen som det går” ]
Efter tältkampanjen i Jönköping åkte jag till ett kloster för att besöka några vänner som bodde där tillfället. Där mötte jag och min vän en stor grupp Marianunnor, vi fick dela vårt vittnesbörd för dem och och de fick tårar i ögonen när de hörde vår berättelse.
Nunnorna berättade att de lyssnar på Eko-nyheterna på Sveriges radio varje dag. Sedan går de in och ber för Sverige efter vad de har hört på Ekot. Jag kände bara wow och blev så uppmuntrad över att vara där med dem. Om vi som kristna inte möter varandra är det lätt att ha fördomar om varandra och fastna i det man tycker är fel hos den andre. Men Jesus ser potential där alla andra ser problem och det är så han förvandlar liv. Så kan vi kristna också vara om vi bara vågar.
[ Stakset: Tårarna rann när jag förstod gåvan att vara frälst ]
