När min mormor dog fick jag ärva hennes symaskin, en klassisk mintgrön Husqvarna Automatic 21 E. Retro och vacker! När jag tog hem den var den i väldigt fint skick, nästan som ny trots att den var inköpt på 1960-talet och välanvänd. Jag fick berättat för mig att mormor verkligen var rädd om den och förvaltade den väl, eftersom den hade kostat en del samt att mycket av vardagens lösningar fanns genom symaskinens arbete.
Vi har alla olika ägodelar i våra hem som vi är extra rädda om. Det kan vara gåvor vi fått eller saker vi köpt. Söndagens evangelietext är en liknelse om hur man egentligen är en god förvaltare. Förvaltare av vad? Jo, av våra gåvor. Allt det vi är och har är en gåva att förvalta från Gud. Förmågan att tänka, göra, arbeta – ja, leva. Vi kan läsa i Psaltaren psalm 24 om hur jorden är Herrens och allt som är på den. Alltså är det alla mina tillgångar, hela min person och all min tid som ska förvaltas väl eftersom det också är Guds tillgångar och Guds tid. Poängen är att vi ska förvalta de gåvor vi fått medan vi väntar på Jesu återkomst.
Hur ska vi då förvalta våra gåvor? Om vi återgår till mormors symaskin, så ska jag citera introduktionen till själva bruksanvisningen. För jag tror nämligen att den lär oss ett och annat om hur vi kan bli goda förvaltare. Det står ungefär så här:
”Det här är en bok om sömnad. Kanske är du väl bekant med maskinsömnad och tycker att du kan hoppa över den här bruksanvisningen. Men tänk inte så. Ha i stället boken nära till hands så att du smidigt kan hitta det där som du en gång så enkelt trodde att du kunde.”
Min poäng är att vi i våra kristna liv tenderar att tänka att vi inte behöver Bibeln, eller åtminstone att vi inte behöver läsa den så ofta. Då riskerar vi glömma bort hur vi ska vara goda förvaltare. Så, gör som med symaskinsmanualen – ha den nära till hands så att du enkelt kan komma ihåg det där som var så viktigt att lära.
[ Fallet som visar att kärlek till pengar är roten till allt ont ]
