Har du varit med om att ett retligt påstående du hör och gärna vill avfärda direkt ändå visar sig vara seglivat? Det kan kännas som när en fluga stör nattsömnen en varm sommarnatt. Man vill bara slå ihjäl den och sova vidare, men den slinker hela tiden undan, fortsatt surrande.
Nyligen påstod någon att kristendom är en “inomhusreligion” och att det kanske kunde förklara handfallenheten kring klimatfrågorna?
Jesus var ju mer eller mindre fullblodsscout.
Inomhusreligion? Det var något jag ville behandla med flugsmällan omedelbart! Jesus var ju mer eller mindre fullblodsscout. Vandrade överallt, lagade mat över öppen eld och klarade 40 dagar i öknen, inte kunde han grundat en inomhusreligion?
Ändå kan jag inte släppa det. Många kristna företeelser sker inomhus; gudstjänst, själavårdssamtal, körövningarna, förbön, predikan, hemgrupp. Min tro har formats mycket inomhus. Folk vallfärdar både till gamla och nya kyrkorum för att se arkitektur och höra om all fin verksamhet som bedrivs.
Problemet med en religion som trivs bäst inomhus är att den kan bli för människofokuserad. Allt som sker är i en mening skapat av oss, både aktiviteten och byggnaden vi möts i.
Det som är bra med “utomhusreligion” är att den sätter fokus på något som jag inte själv kan ta äran för. Sädesärlans bo vid takfoten och dess omsorg om de nykläckta ungarna väcker min förundran och lockar mig att komma ut.
[ Mattias Sennehed: Den internationella profeten försökte få mig att falla under förbönen ]
Är det inomhuskristendomen som gör att sommarvilan gör så gott för själen men ändå slår hårt emot mina vanor och upplevs som lite andligt tärande? Jag som skulle läsa andlig litteratur och ta semester med Gud, inte från Gud, fastnar allt för ofta i något byggprojekt som tappar alla proportioner.
Jesus, visa mig din väg och gör mig villig att vandra den. Led mig på en slingrande, mullig, organisk väg som för mig till ängar där jag finner ro.
En äng som man svischar förbi på motorvägen ser ut som en äng gör. Men en äng där man finner ro kommer i många variationer och behöver många namn. Det som väcker vår förundran har inte sällan ett större omfång än vad vi först anade, det behövs fler och större ord. Det finns 32 ord för äng på irländska, varav “cathairin” betyder en äng där en älva bor.
Undrar vad de kallar en äng där man tappar bort sig i förundran över Guds mångfaldiga skapelse och bävan för Guds storhet? Där jag känner mig tacksam och sammanhängande? Någon som vet vad friluftsgudstjänst heter på irländska?
[ Mattias Sennehed: Vilken sekulär student söker upp en pastor för att prata sex - Rätt många ]
