Det här, om när Sakarias och Elisabet fick veta att de skulle bli välsignade med ett barn, är en fantastisk berättelse. Precis som berättelsen med Abraham och Sara. Att Sara och Elisabet båda får sina barn när de är vid en väldigt hög ålder, när det egentligen borde vara omöjligt - det vittnar för mig om att Gud ser våra hjärtan, han ser vår längtan.
Det är samma med Samuels mamma Hanna som går till templet för att uttrycka sin allra djupaste längtan efter ett barn. Hon ger inte upp. Det vi gråter efter, det vi längtar efter i vår ensamhet, i vår tystnad, i vårt “secret place” - det hör Gud. När vi minst anar det så kan han komma att välsigna det vi ber om och ge oss det som vårt hjärta djupast har längtat efter. Jag tänker att detta visar oss att vi aldrig ska ge upp hoppet.
Om du har familjemedlemmar som går åt fel håll, om du har smärta i ditt liv och om du har saker som du tänkte att det här inte blev som du hade tänkt dig, då ska du veta att Gud är god och han vill alltid välsigna dig. Han vill alltid hjälpa dig och han vill alltid visa dig hur mycket han älskar dig. Så ge aldrig upp hoppet.
När vi minst anar det så kan han komma att välsigna det vi ber om och ge oss det som vårt hjärta djupast har längtat efter.
Har du fastnat i negativitet, har du fastnat i bitterhet eller något annat dumt, så jobba på det. Jobba på ditt hjärta, för det är där som kampen är. Kampen är om våra hjärtan.
Och hur lång tid det än har pågått så ge aldrig upp hoppet om att Gud kommer att välsigna dig. För han är en fader som älskar att välsigna sina barn.
Fader jag tackar dig Herre för dina löften. Jag tackar dig Jesus för att du ser oss i vår smärta, i vår ensamhet, i vår inre kamp, i vårt mörker. Du är alltid med oss. Och jag tackar dig för att du är en Gud som svarar på böner. Jag ber dig Fader att du ska välsigna var och en som läser detta och att du ska påminna om allt det goda du gör för oss i våra liv. I Jesu namn, amen.
[ Torpkonferensen öppnade med bön om glädje ]
---
Gammaltestamentliga texten: Jesaja 49:1-2
Hör på mig, ni fjärran länder, lyssna, ni avlägsna folk! Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mig vid namnredan i min mors sköte. Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd och gömde mig under sin skyddande hand, han gjorde mig till en vass pil, som han förvarade i sitt koger.
Episteltext: Apostlagärningarna 19:4-4
Paulus sade: “Johannes dop var ett omvändelsedop, och han uppmanade folket att tro på den som skulle komma efter honom, det vill säga Jesus.”
Evangelium: Lukasevangeliet 1:5-17
På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Avias avdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru härstammade från Aron och hette Elisabet. De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. De var barnlösa eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren. En gång när turen hade kommit till hans avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst inför Gud var det han som efter den sedvanliga lottningen bland prästerna skulle gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret. Allt folket stod utanför och bad medan offret pågick. Då visade sig Herrens ängel för honom, till höger om rökelsealtaret. Sakarias blev förskräckt vid denna syn och fruktan föll över honom. Men ängeln sade till honom: “Var inte rädd, Sakarias, din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. Han skall bli din glädje och fröjd, och många kommer att glädja sig över hans födelse. Ty han skall bli stor inför Herren; vin och starka drycker skall han aldrig dricka, han skall uppfyllas av helig ande redan i moderlivet, och han skall få många i Israel att vända tillbaka till Herren, deras Gud. Och han skall gå före honom med Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till deras barn och ge de ohörsamma ett rättfärdigt sinne, så att Herren får ett folk som är berett.”
Psaltaren: Psalm 96:1-13
Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång, sjung till Herrens ära, hela världen! Sjung till Herrens ära, prisa hans namn, ropa ut hans seger dag efter dag! Förkunna hans ära bland folken, bland alla människor hans under! Ty stor är Herren, högt är han prisad, värd att frukta mer än alla gudar. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen. Han omges av prakt och glans, av makt och härlighet i sitt tempel. Ära Herren, alla folkslag, ära Herrens majestät, ära Herrens höga namn! Kom till hans förgårdar, kom med offer, fall ner inför Herren i helig skrud! Darra inför honom, hela jorden! Förkunna bland folken: Herren är konung! Världen står fast, den kan inte rubbas. Han dömer folken med oväld. Må himlen fröjdas och jorden jubla, havet brusa och allt det rymmer, marken och allt den bär må glädja sig. Då skall alla träd i skogen jubla inför Herren — se, han kommer, se, han kommer för att råda över jorden, råda rättvist över världen, råda trofast över folken.
---
