Något som är min och mammas grej är att plocka svamp. Då tittar vi efter kantareller så klart, och hon brukar alltid langa fram en liten kniv till mig, utifall jag kanske stöter på något vildsvin. Det känns ju väldigt tryggt ...
Och så går vi ut i skogen och vi vandrar. Man vill ju hitta guldet, men det är inte alltid lätt, för björklöv kan vid första anblick uppfattas som kantareller på långt avstånd och det kan vara tungt att vandra upp och ner i en backig skog med mycket mossa. Man kan bli ganska trött av det och då brukar vi ta en liten kaffepaus innan vi söker vidare.
Men så plötsligt kan man höra mammas röst ropa på långt avstånd i skogen: “Hanna, kom, skynda dig!”. Jag letar upp henne och så har hon funnit kantareller, en hel hög. Hon ropar efter mig eftersom hon vill att vi båda ska plocka in denna skatt tillsammans och vara glada över fyndet tillsammans.
Jesu liknelse i dag talar om en herde som har hundra får, varav ett har kommit bort. I bland har jag berättat detta för barn, men då ändrat liknelsen till att handla om tjugo förskolebarn som är på utflykt och när de kommer tillbaka upptäcker lärarna att de bara har nitton barn kvar. Då brukar jag ställa frågan till barnen: “Tror ni lärarna struntar i det sista barnet eftersom de ändå har nitton med sig tillbaka?”. Barnen brukar då skrika ut “Nej!”. Nej, för så gör man inte.
[ Det känns inte alltid, men det märks när Anden berört oss ]
Poängen med denna liknelse är egentligen inte barnet, eller fåret eller kantarellerna, utan den som söker. Och vem är det som söker i dagens text? Jo, det är Jesus. Han söker, han tröttnar inte och han behöver ingen kaffepaus, utan han söker. Hur länge söker han då? Tills dess att han finner. Och när han finner blir han glad. Är han då ledsen under tiden som han söker, och orolig? Ja, nog är det så. Någon är vilse, kanske famlar i mörker, eller är själv ledsen och orolig.
Vi människor är sökare, men Jesus är sökaren och han letar tills han finner. Där kan vi människor få vara ett verktyg och ropa till dem vi möter, precis som min mamma ropar i skogen: Kom, skynda dig, jag har hittat det!
