Jag vill inte höra en gång till att vi måste satsa på ”nästa generation”

Jag är så trött på nästa generation! Eftersom jag jobbar vid universitetet kan du säkert gissa varför.

Unga vuxna i dag klär sig i plagg som borde lämnats kvar på 1990-talet för alltid. De rör sig med en sådan självklar framtoning, som om de hade något av värde att bidra med i alla rum. De kan säga något som är allmänt känt sedan Aristoteles dagar, som om det var något de just kommit på själva.

Men allt det här gör mig faktiskt bara glad. Det jag verkligen är trött på är att vi envisas med att kalla dem för nästa generation.

De sista tio åren har jag mött uttrycket lite överallt i kyrkans värld. Det är till exempel en mycket populär seminarierubrik. På en internationell sammankomst lyssnade jag nyligen till ett helt föredrag om next generation. Det handlade om dem som kallas för Gen Z, de som är 19–29 år i dag.

Till försvar för dem som använder uttrycket nästa generation ska sägas att de inte alls har något emot dessa unga, tvärtom. Orden används när man tar de ungas parti och sätter ljuset på dem. För detta har man min fulla beundran.

Problemet är inte de som gör ett olyckligt syftningsfel i sin seminarierubrik utan de som verkar ha synfel och inte uppmärksammar alla resurser som finns hos den unga generationen.

Visst kan det vara relevant att tala om nästa generations AI, nästa generations mobilnät eller till och med nästa generations ledare. Då syftar vi på något som ännu inte finns eller är i bruk. Men 29-åringar är folk som börjar bli tunnhåriga och har ett stadigt pensionssparande. De är i åldern då det är lättast för människan att bli med barn.

Nästa generation kan ju inte vara de som är i begrepp att bli föräldrar, det är deras ofödda barn som är nästa generation.

Lewi Pethrus var 22 när han blev föreståndare, och även i dag är unga redo att ta ansvar.

—  Mattias Sennehed

Det vore förödande om de unga lyssnade på oss och stod passivt i någon kö, i väntan på sin tur. Tack och lov så är de redan gamla nog att ha dålig hörsel. De har fullt upp med att starta företag, bli politiker och ministrar, skriva internationella hitlåtar eller grunda församlingar.

Pingströrelsens förgrundsgestalt Lewi Pethrus var 22 när han blev föreståndare och även i dag är unga redo att ta ansvar om vi låter dem. För några år sedan mötte jag till exempel en 19-åring som var kassör i sin kyrka med flera anställda.

Det måste helt klart sägas om dessa unga i nästa generation; de är verkligen usla på att stå i kö, och det ska vi vara glada för!

[ Den internationella profeten försökte få mig att falla ]