Vi har just varit på läger med vår kyrka. Många av dem som hakade på är inte medlemmar i vår församling, utan vänner och bekanta med olika relation till kristen tro. Vi var en salig blandning. Där var barnfamiljer, ideligen letande efter vantar och vid ett extra stressigt tillfälle även bilnycklar. Det var ungdomar som sov i sovsalar, väldigt svåra väckta på morgnarna. Där var ett medelålders par med utflugna barn, några ensamstående och någon pensionär.
Det var fint att vara tillsammans. Så olika livsomständigheter men ändå i gemenskap med varandra. Det är den inkluderande ansatsen som gör läger unikt. Vi är inte tillsammans för att få tillgång till en buss eller ett visst boende. Vi är inte på samma plats i små grupper som på en större festival.
Vi tillhör samma gäng, även om vi inte känner varandra så väl. Redan innan vi kom dit och fick en bild av de andra, hade vi överlåtit oss till gemenskap dessa dagar. Därför var det bara logiskt med mobilförbud på gemensamma ytor och informationen om regeln följdes av applåder från de flesta (läs vuxna).
Läger är på många sätt en väldigt kristen samlingsform. Det erbjuder gemenskap som med vänner, fast med en mer öppen inbjudan. Är inte det ett bra exempel på vänlighet? Bibeln berättar att vänlighet växer i en klase tillsammans med andra frukter som kärlek, glädje och godhet. Detta unnar vi såklart alla och därför behöver de ekonomiska aspekterna problematiseras. Genom åren har jag testat med behovsanpassad lägerkostnad, begränsat beloppet på fickpengar och använt stödkassor. Jag tänker att om man gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar så borde det finnas möjlighet att få följa med.
På resan till vårt läger lyssnade jag på radio. Där talades om ensamhet som en allt mer utbredd folksjukdom. Som vuxna kan vi ibland behöva enskildhet, men det inte är gott för någon av oss att vara ensam i längden. Det slog mig när jag satt där vid ratten att de flesta läger som kyrkor gör inte är för vuxna utan bara för barn och unga. Varför är det så? Blir vi mer avgränsade i våra sociala interaktioner ju äldre vi blir?
Vänskap är värdefullt, men förringa inte vänlighet som sträcker sig längre än till den slutna, färdigdefinierade gruppen. Låt oss arrangera och åka på kyrkläger med öppen inbjudan för alla åldrar. Där bjuds det ofta på god fruktsallad, innehållande kärlek, glädje och vänlighet!
