Hej pastorn! När hängde du på en vanlig arbetsplats senast? På en skola, eller en reklambyrå? När förhörde du dig om en firmafest eller en arbetsplatskickoff hos någon av dina medlemmar? Jag har grubblat på en grej. Jag tror att kyrkan riskerar att tappa relevans för en merpart av sina medlemmar, helt enkelt för att de som leder församlingen har väldigt lite insyn i hur livet är för dem hon eller han leder. Kan jag vara något på spåren?
För bara tjugo år sedan var medlemmarna i en vanlig frikyrkoförsamling relativt överens om att församlingen var deras första hemma. Det var där man hämtade kraft, undervisning och sökte den Helige Andes ledning tillsammans. Sen vandrade man ut från kyrkolokalen för att under ännu en vecka tala om evangeliet med de människor man mötte på jobbet och under barnens fritidsaktiviteter.
För de flesta är den där bilden – på gott och ont – rätt så förändrad i dag. Men våra pastorer är – förlåt kära pastorsutbildningar – i mångt och mycket fortfarande utbildade för att vara i tjänst i församlingar som ser ut just så. Man tränas i att vara herdar för en relativt homogen skock, som lever i den här världen men inte av den. Men hur mycket insikt har den vanliga pastorn i hur den vanliga medlemmen lever sitt liv?
Jag följer pastorer i sociala medier som gång på gång berättar hur starka möten de har med människor på gatan. Pastorer som verkar tycka att det är enkelt och öppet att tala om tro. Jag läser märkliga inlägg i grupper för kristna ledare där pastorer uppmanar sina medlemmar att ”visa intresse för kollegan på lunchen”, så att möjligheten att prata om Jesus kan dyka upp. Som om människor omkring oss bara vore objekt att omvända.
Och jag kan inte låta bli att undra om pastorer vet hur miljön på en vanlig arbetsplats är? Den pastor som lämnat gymnasiet, gått bibelskola, läst fyra år teologi och sedan gått rakt ut i sin första pastorstjänst. Har hon eller han insikt i hur hennes medlemmars vardag ser ut? Vet hon vad det är att sitta med matlådan i personalrummet på sjukhuset eller på restaurangen med bankkollegorna och prata padel? Kan hon råda och vägleda sina medlemmar i en värld och vardag hon aldrig själv har mött?
Kära pastor, jag vet att din kalender redan är full. Men vet du? Jag tror du behöver gå på bankmingel. Eller fika på sjukhuset. Eller gå med i ett företagarnätverk. Där behövs du verkligen, och du behöver dem.
Kort sagt; Är ni en kyrka där de som leder er vet vad det är att leva Svensson-liv? För om de som leder inte vet det, då tror jag kyrkan riskerar att bli en plats helt väsensskild från resten av livet för många. Och där nånstans tror jag den kommer förlora sin attraktion.
[ Öyvind Tholvsen: ”Viktigare att nå nya vuxna än att behålla många barn i kyrkan” ]
