Den senaste veckan har skjutningarna i svenska städer åter trappats upp. I flera fall är det barn som både är offer och förövare. Hur många fler föräldrar ska behöva få dödsbud innan dödandet upphör?
Jag tänker på detta när jag läser söndagens evangelietext. Händelserna som beskrivs i texten måste ha varit omskakande för lärjungarna. Jesus hade dröjt sedan en man bett honom följa med för att bota hans dotter, och snart kom beskedet att dottern hade dött. Tänk vilken sorg, att förlora sitt barn, men Jesus sa: ”Var inte rädd, tro bara.” Det är märkliga ord, för vad väger en pappas tro mot ett barns död?
Man anar att Jesus har ett annorlunda förhållningssätt till döden. När han kommer fram till huset, där flickan ligger död, frågar han varför de gråter så. ”Flickan är inte död, hon sover.” Då skrattar de åt honom. Nog kan de se skillnad mellan en död och en sovande, men Jesus tar med sig föräldrarna och sina närmaste vänner och går in till flickan. Vad som sedan hände etsade sig fast i lärjungarnas minne för resten av livet. Markusevangeliet är skrivet på grekiska, men Jesu ord får stå kvar på hans modersmål, arameiska: ”Talita koum!” och flickan reste sig.
Vi som läser söndagens evangelium kan ta emot berättelsen som deltagare i en av två grupper. Antingen hör vi till dem som står utanför huset och gråter i vetskap om att döden är det stora mörkret, den stora utjämnaren. Då uttrycker texten människors naiva hopp och ovilja att ta in livets ofrånkomliga faktum. Eller också hör vi till dem som har fått höra Jesu ord om att inte vara rädda och som har blivit överbevisade om att Jesus kan övervinna vad ingen annan människa kan besegra.
Till oss som fruktar döden säger Jesus samma ord som till pappan Jairus: ”Var inte rädd, tro bara.”
Evangelium är inte en metafor. Flickan var död men hade fått liv. Alla kunde se det och händelsen återberättades i årtionden för alla som ville lyssna. Till slut dog dock också den här flickan men när Jesus befann sig i en liknande situation, vid ett annat tillfälle, sa han de kända orden: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.” (Joh. 11:25-26.) Till oss som fruktar döden säger Jesus samma ord som till pappan Jairus: ”Var inte rädd, tro bara.”
Gud har skapat människan till en evighetsvarelse men vår stora synd är att vi har vänt oss bort från Gud, källan till det eviga livet, och söker evigheten i andra källor. Den som lever bortvänd från Gud kommer att dö bortvänd från Gud, och det är den största tragedi som kan inträffa. Därför är Guds ord genom profeten Mose fortfarande aktuella: ”Jag tar i dag himmel och jord till vittnen på att jag har ställt dig inför liv och död, välsignelse och förbannelse. Du ska välja livet, så att du och dina efterkommande får leva.” (5 Mos. 30:19.)
Jesus är den ende som har utplånat synden och besegrat döden. Han är den ende som kan befria oss från dödens grepp. Lägg därför ditt liv i hans händer så att också du kan gå från döden till livet. Nämn mig Jesus han är livet, han är min rättfärdighet. Han sitt liv för mig har givit, mig förvärvat salighet. (Svensk. Ps 356)
Lyssna på Veckans bibelkrönika
---
Sextonde söndagen efter trefaldighet – Tema: Döden och livet
Gammaltestamentliga texten: Job 14:13-15
Om du ändå ville gömma mig i dödsriket, hålla mig dold tills din vrede lagt sig, glömma mig, men blott för en tid – kan en som har dött få liv igen? – då skulle jag hålla ut på min post tills min avlösning kom. Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara, du skulle längta efter den du skapat.
Episteltext: Filipperbrevet 1:20-26
Jag väntar och hoppas att jag aldrig ska stå där med skam, utan att jag nu som alltid öppet ska våga lovprisa Kristus med min kropp, vare sig den ska leva eller dö. Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning – såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag ska välja. Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron. Och genom mig, genom att jag kommer till er igen, ska ni bli allt stoltare över att tillhöra Kristus Jesus.
Evangelium: Markusevangeliet 5:35-43
Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Du ska inte besvära Mästaren längre.” Men Jesus, som hörde deras ord, sa till föreståndaren: ”Var inte rädd, tro bara.” Sedan lät han ingen mer än Petrus och Jakob och hans bror Johannes följa med, och de gick hem till föreståndaren. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt. Han gick in till dem och sa: ”Varför ropar ni och gråter? Flickan är inte död, hon sover.” Då skrattade de åt honom. Men han körde ut allesammans och tog med sig flickans far och mor och lärjungarna och gick in där hon låg. Så tog han barnets hand och sa: ”Talita koum!” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, stig upp!). Och genast reste sig flickan och gick omkring, hon var tolv år gammal. De blev utom sig av förvåning, men han förbjöd dem att låta någon veta vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.
Psaltarpsalm: Psaltaren 107:18-22
De ville inte se åt någon föda och närmade sig dödens portar. Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem ur deras trångmål. Han gav en befallning och botade dem och räddade dem från graven. De ska tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor, de ska frambära tackoffer och berätta om hans verk med jubel.
---
