Livsstilskrönika

Jesus gav en spädbarnsenkel uppmaning men vi klarar inte att leva efter den

Rickard Sundström: Jag provoceras av min oförmåga att leva ut Jesus grundkurs i medmänsklighet.

Den finns itutad i söndagsskolebarn sedan urminnes tider. Den är broderad i korsstygn och långstygn. Det skulle inte förvåna mig om den finns i potatistryck eller som graffitti. Den gyllene regeln. Det är så vi kallat den. Gyllene, för att den toppar listan. Guldkantad, för att den säger allt som behöver sägas.

“Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni göra för dem.” Krigens förgörare. Det är därför små barn ska lära sig den innan de tappat mjölktänderna och det är nog därför den klivit utanför slutna kristna cirklar och blivit till allmänt folkvett. Det är snudd på grundkurs i att vara människa att någon gång referera till Den gyllene regeln; Jesus superkomprimerade vishet för mänskligheten.

Helgens bibeltext är Jesus glasklara ord om hur Guds vilja för mänskligt liv tillsammans med andra ska göras. Hela lagen och profeterna i en oneliner. Att göra mot andra som man själv vill bli behandlad. Att tänka om andra som man själv vill bli omtänkt. Att kommentera andra i samma anda som man själv vill bli beskriven. Att mäta andra med samma måttstock som man själv vill bli avsynad.

Traditionellt hade det där och då varit väntat att formulera sig i en negation, alltså att via ett förbud skapa ett påbud: “Gör inte si eller så”. Men Jesus borrar hål i bergväggen och mejslar fram den smala vägen som leder till liv. Inte genom förbud, men genom radikal kärlek. Slagborren för detta hämtar sin kraft i Guds godhet och generositet (Matt 7:11). Matteus 7:12 ska inledas med ett “därför”, något Bibel 2000 tappat bort.

Men Jesus borrar hål i bergväggen och mejslar fram den smala vägen som leder till liv. Inte genom förbud, men genom radikal kärlek.

Jag provoceras av min oförmåga att leva ut Jesus grundkurs i medmänsklighet. Över att teorin är busenkel och att praktiken ofta lyser med sin frånvaro i både söndagsskolan och parkeringshusen. Jag vill skälla ut diktatorer och kärlekslösa galningar för att de inte kan ta Jesus spädbarnsenkla uppmaning och leva efter den, att vara människor och inte monster. Jag vill peka finger åt folk på min gata eller kräva fler gyllene regler bland gängkriminella och in i hjärndöd nätmobbing på Snapchat. Jag och min bjälke i ögonvrån.

Hjälplös. Jag är oftast så oförmögen att osjälviskt leva efter Jesus enkla regel en vanlig dag i mitt lilla vanliga liv. Mina bräckliga slutsatser blir:

Jag behöver Jesus! Lämnad åt mig själv är jag dömd att fördöma allt och alla. Jag behöver ständig fortsatt förändring till större Kristuslikhet. Med en default-setting inställd på att sätta mig över andra och klämma till i stället för att älska andra som jag älskar mig själv behöver jag vara kvar på drejskivan i Guds envisa händer. Jag behöver leva nära andra som delar denna längtans kompassnålsriktning.

Älska dina fiender som dig själv. Den smala vägen. Bergsprängaren. Krigens förgörare.

Lyssna på Veckans bibelkrönika

---

Trettonde söndagen efter trefaldighet - diakonins dag - Tema: Medmänniskan

Gammaltestamentliga texten: Jeremia 38:7-13

Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, fick höra att de hade kastat Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten, och Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen: ”Min herre och konung, det som dessa män har gjort mot profeten Jeremia är ett svårt brott. De har kastat honom i brunnen, och där kommer han att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: “Ta med dig tre män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör.”Eved-Melek tog med sig männen till klädkammaren i kungapalatsets förråd. Där hämtade de trasor av gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. Nubiern Eved-Melek ropade till Jeremia: “Lägg klädtrasorna i armhålorna, under repen!” Jeremia gjorde så, och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia måste stanna på vaktgården.

Episteltext: Romarbrevet 12:16-21

Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: ‘Min är hämnden, jag skall utkräva den’, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud.’ Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Evangelium: Matteusevangeliet 7:12-12

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

Psaltaren: Psalm 103:1-6

Av David. Lova Herren, min själ, minns allt det goda han gör: han förlåter alla mina synder och botar alla mina sjukdomar, han räddar mig från graven och kröner mig med nåd och barmhärtighet, han fyller mitt liv med allt gott, och jag blir ung på nytt som en örn. Herren handlar rättfärdigt och ger de förtryckta deras rätt.

---

Fler artiklar för dig