Det börjar med att hon tar en bok som ligger på marken bredvid hennes lillebrors grav. Det är dödgrävarens handbok, och Liesel stjäl den. Hon fortsätter att sno böcker, från borgmästarens bibliotek och från nazisternas bokbål. Det är Tyskland 1939 och när Liesel sitter med sina grannar i skyddsrummet under bombningarna läser hon högt och ger dem berättelserna som tröst, som distraktion och som hopp. Böckerna räddar liv. Så börjar romanen Boktjuven.
Jesus och hans vänner får en utskällning när de går genom ett sädesfält och äter av grödorna. Att de rycker ax är inte problemet, utan att de bryter mot sabbatsbudet. “Det är inte tillåtet att vara på resande fot, och ni borde ha förberett er mat dagen innan. Vilodagen är helig!”. Ja, ni har rätt, skulle Jesus kunna svara. Han, om någon, vet ju hur viktigt sabbatsbudet är. I sak har fariséerna faktiskt rätt.
Men Jesus vet också varför sabbaten finns, den djupare innebörden. Han har ett större perspektiv, ett som öppnar sig in mot själva meningen med allt.
Men Jesus vet också varför sabbaten finns, den djupare innebörden. Han har ett större perspektiv, ett som öppnar sig in mot själva meningen med allt. Det gör att han ser vad som är underordnat och överordnat. Han vet vad som finns till för vad. “Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten”. Människan är Guds mål. Det är därför han ger sig av till nästa by med sitt budskap om helande och hopp på en sabbat, fast det inte är tillåtet.
Fariséerna, så uppriktiga och helhjärtade, har i sin nit målat om den gudomliga tavlan. Konstverket, som föreställer Guds frälsningsplan, är en enda kamel som upptar hela tavlan. Längst fram flyger små myggor. Men i fariséernas version har en mygga plötsligt blivit jättestor och hamnat i mitten, medan kamelen har krympt och står där bortglömd i ett hörn.
Jesus ord om relationen mellan sabbaten och människan fanns med när de första kristna tog det radikala och våghalsiga beslutet att inte kräva omskärelse för alla nya i tron. Det var egentligen ett otänkbart beslut. Hur kunde man komma fram till att Gud, som befallt omskärelse och hållit hårt på det genom historien, plötsligt bara släppte denna regel. Kunde Gud ändra sig? Det krävde ett otroligt mod att föreställa sig en ny ordning och praktik. Ändå kom man fram till det. Bland annat med hjälp av precis samma pedagogik som Jesus använder – genom att tolka den gemensamma historien. David bröt också mot reglerna för att något större stod på spel.
Fariséerna har rätt, det är inte tillåtet att bryta mot Guds bud, det är fel att stjäla både böcker och annat, det vet vi. Ändå verkar Jesus ibland förvånansvärt, ja, oroväckande, fri i relation till reglerna när det handlar om att något större står på spel. Till exempel att fler får höra Guds berättelser som ger liv, tröst och hopp. Den stora kamelen verkar vara det som sätter alla andra djur och insikter, förlåt, insekter, i perspektiv.
Lyssna på Veckans Bibelkrönika
---
Tolfte söndagen efter trefaldighet - Tema: Friheten i Kristus
Gammaltestamentliga texten: 2 Mosebok 23:10-12
Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, men det sjunde året skall du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den. Det som blir över kan de vilda djuren äta. Så skall du också göra med din vingård och dina olivträd. Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet, så att din oxe och åsna får vila och slavkvinnans son och invandraren får hämta krafter.
Episteltexten: Galaterbrevet 4:31-5:6
Alltså, bröder, är vi inte barn till en slavinna utan till den fria kvinnan. Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen. Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.
Evangelium: Markus 2:23-28
En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariseerna till honom: “Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” Han svarade: “Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus — det var när Evjatar var överstepräst — och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.” Och Jesus sade till dem: “Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”
Psaltaren: Psalm 145:13-18
Ditt rike står i alla tider, ditt välde från släkte till släkte. Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör. Herren stöder dem som vacklar, han rätar krökta ryggar. Allas ögon är vända mot dig, och du ger dem föda i rätt tid. Du öppnar din hand och stillar allt levandes hunger. Rättfärdig är Herren i alla sina gärningar, kärleksfull i allt han gör. Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.
---
[ Joel Halldorf: Lever vi för vårt arbete eller arbetar vi för att leva? ]
