Så länge det har funnits syndare har det funnits hycklare. Men att läsa veckans GT-text är verkligen omskakande. Sodom och Gomorra var redan på Jesajas tid sinnebilden för moralisk och religiös ondska, och Gud kallar sitt eget förbundsfolk för “sodomfurstar” och “gomorrafolk”. Vad är det som har gått så snett?
Inledningen till Jesaja 1 sammanfattar problemet: “Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd.” Guds folk har blivit som de andra folken och glömt sin Gud.
Israel skulle givetvis nekat om man frågade dem. De skulle hänvisa till sina offer, att de firar de religiösa högtiderna, att de ber och lyfter sina händer, men Gud svarar: “Jag kräks på er religiositet.” Det är ju brutalt, men det visar att Gud är den starkaste kritikern av religiöst hyckleri.
Gud uppmanar Israel att vända om och göra rätt. Tron och livet måste hänga samman. Man kan inte tillbe Gud med sina läppar men med händer och hjärta tjäna sig själv. Djupast sett är dock Guds uppmaning inte bara att sluta göra en sak och börja göra en annan. Skadan går ännu djupare och lösningen måste vara mer omfattande.
Därför är det synd att Jesajatexten slutar med vers 17 som förkunnar Guds lag, det vill säga vad vi ska göra. Vi behöver vers 18, som förkunnar evangelium, det vill säga vad Gud har gjort för oss: “Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull.” (SFB 2015.)
Saken är ju den att all yttre orättfärdighet kommer ur hjärtats inre orättfärdighet. Om syndare ska kunna tillbe och tjäna Gud utan att bli hycklare, och samtidigt vara sin nästa till glädje, måste hjärtat omskapas av den helige Ande och kläs i Guds rättfärdighet. Först då kan tron och livet smälta samman.
Det är så vi kan förstå episteln om att vi blir saliga genom att göra vad vi har fått höra. Jesus själv betonade vikten av att “höra” och “göra” får höra samman (Matt. 7:24). Det är som i en äktenskapsrelation: att jag tjänar min fru är inte grunden till att hon har velat gifta sig med mig, men älskar jag henne om äktenskapet inte följs av frivillig tjänst? På liknande sätt avslöjar våra gärningar om Guds frälsning har gått oss till hjärtat.
I evangeliet inpräntar Jesus ännu en söndag att den störste lärjungen ska vara allas tjänare. Profeten Jesaja beskrev hur ingen i Israel kämpade för rättfärdigheten men pekade framåt mot Herrens tjänare som själv skulle ta upp kampen. Jesus är denne utvalde tjänare som gett sitt liv till lösen för många, för att friköpa oss från vår egen krampaktiga “rättfärdighet” och i stället ge oss sin rättfärdighet genom tron.
Genom Jesu verk är våra hjärtan befriade till tjänst och vi behöver inte kämpa för den yttre fasaden. Vi får frimodigt hålla oss till Guds ord även när det dömer oss själva, för vi är ju syndare som alla andra – och Guds förlåtelse är tillgänglig för varje människa som vänder om och tror.
---
Elfte söndagen efter trefaldighet - Tema: Tro och liv
Gammaltestamentliga texten: Jesaja 1:10-17
Lyssna till Herrens ord, sodomfurstar! Hör vad vår Gud har att säga, gomorrafolk! Vad skall jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar. Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig, ni som trängs på mina förgårdar? Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling - jag tål inte falskhet och fest. Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig, som jag inte orkar bära. När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.
Episteltext: Jakobsbrevet 1:22-25
Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.
Evangelium: Matteusevangeliet 23:1-12
Sedan talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: “De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor.
Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.
Psaltaren: Psalm 143:6-10
Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord. Herre, skynda att svara mig, jag orkar inte mer. Dölj inte ditt ansikte för mig, då blir jag lik dem som lagts i graven. Låt mig var morgon möta din trofasthet, ty jag förtröstar på dig. Visa mig den väg jag skall gå, jag sätter mitt hopp till dig. Herre, rädda mig från mina fiender, jag flyr till dig. Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud. Må din goda ande leda mig på jämn mark.
---
