“Se, vi går upp till Jerusalem” – det brukar vi ju sjunga i fastans inledning, mycket tidigare på året än mitten av juli, men texten passar söndagens tema: efterföljelse. All Kristi efterföljelse är nämligen korsmärkt (Luk. 14:27).
Jesus är på väg till Jerusalem och han vet att det enda han har att se fram emot där är konflikt, kors och död. Apostlarna förstod det inte då – Jakob och Johannes ville hämnas på den samariska byn genom att nerkalla eld från himlen – men efterhand skulle de få lära sig vad det innebär att kallas kristen.
Jag brottas med, och funderar mycket över, å ena sidan Jesu motsträvighet och ovilja att plocka ens den enklaste poäng, och å andra sidan vår samtida kristenhets ängslighet för att uppröra och stöta bort genom att betona den dagliga omvändelsen från synden. De båda attityderna är så svåra att förena, och Jesus måste ju vara den som har rätt …!
Varför var inte Jesus bara glad över att det fanns några som ville följa honom, till och med till Jerusalem?
Lukas berättar att Jesus möter tre olika människor längs vägen. Den förste förklarar sin beslutsamhet att följa Jesus “vart du än går” och Jesus svarar med att beskriva sin egen, och i förlängningen varje lärjunges, hemlöshet i världen. Det är inte en särskilt attraktiv bild. Det låter nästan avskräckande, frånstötande. De andra två blir kallade men svarar att de har något annat, ännu viktigare, som måste göras först. Båda blir tillrättavisade och vi påminns om att det allra viktigaste i livet är att följa Jesus.
Varför var inte Jesus bara glad över att det fanns några som ville följa honom, till och med till Jerusalem? Borde han inte ha varit smidigare, betonat fördelarna med lärjungaskapet, och när han väl hade fått dem på kroken hade kan kunnat antyda att det finns ett kors att bära också för lärjungen? I stället verkar Jesus göra tvärtom.
Här finns något svårt att spegla sig i. Det sägs ibland att det skymmer evangeliet och stöter bort människor från att följa Jesus om man betonar Guds lag, talar om synd, om Jesu unika anspråk eller risken att gå evigt förlorad. I stället måste vi fånga upp människor där de är, tala om Guds kärlek och hur Gud bekräftar oss, så att vi inte exkluderar människor.
Men ett inkluderande språk verkar inte ha varit så viktigt för Jesus. Muren som vaktar Guds hjärta är hög och porten in är trång, trängre än ett nålsöga. Men hela upplösningen finns i textens inledande ord: “mot Jerusalem”. För i Jerusalem gick Jesus till korset och rev muren mellan oss och Gud (Ef. 2:14), och han blev själv porten till Guds hjärta (Joh. 10:7). Men det är bara genom omvändelse och tro (Mark. 1:15) som vi kommer in genom grinden för det är bara Kristus som är lagens ände till rättfärdighet för var och en som tror (Rom. 10:4).
Jesus gör anspråk på hela min person och begär att jag lägger ner alla mina önskningar och låter honom definiera min tillvaro. Det låter hotfullt men han har ju gått i döden för mig och visat att han älskar mig mer än sitt eget liv. Då är det tryggt, till och med att ta upp korset och följa honom.
Lyssna på Veckans bibelkrönika
---
Sjätte söndagen efter trefaldighet - Tema: Efterföljelse
Gammaltestamentlig text: Första Kungaboken 19:19-21
Elia gick därifrån. När han fann Elisha, Shafats son, var denne ute och plöjde. Tolv par oxar hade han framför sig, det tolfte körde han själv. Elia gick fram och kastade sin mantel över honom. Då lämnade Elisha oxarna och sprang efter Elia och bad honom: “Låt mig först gå och kyssa min far och mor till avsked, sedan skall jag följa dig.” Elia svarade: “Gå tillbaka. Du förstår väl vad jag har gjort med dig?” Elisha gick tillbaka, tog de båda oxarna och slaktade dem. Med oket som bränsle tillagade han köttet och gav det åt folket att äta. Sedan bröt han upp och följde Elia som hans tjänare.
Episteltext: Första Korinthierbrevet 9:19-26
Fri och oberoende av alla har jag alltså gjort mig till allas slav för att vinna så många som möjligt. För att vinna judar har jag för dem varit som en jude. För att vinna dem som står under lagen har jag för dem varit som en som står under lagen, fast jag själv inte står under lagen. För att vinna dem som är utan lag har jag för dem varit som en som är utan lag, fast jag inte är utan Guds lag, jag har ju Kristi lag. För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag. Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några. Allt gör jag för evangeliets skull, för att också jag skall få del av dess löften. Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det. Var och en som tävlar måste försaka allt — löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.
Evangelium: Lukasevangeliet 9:51-62
När tiden var inne för hans upptagande till himlen vände han sina steg mot Jerusalem, och han skickade budbärare före sig. De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst. Men man ville inte ta emot honom, eftersom han hade vänt sina steg mot Jerusalem. Då sade hans lärjungar Jakob och Johannes: “Herre, skall vi kalla ner eld från himlen som förgör dem?” Men han vände sig om och tillrättavisade dem, och de fortsatte till en annan by. När de kom vandrande på vägen sade en man till honom: “Jag skall följa dig vart du än går.” Jesus svarade: “Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” Till en annan sade han: “Följ mig!” Men mannen svarade: “Herre, låt mig först gå och begrava min far.” Då sade Jesus: “Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.” En annan man sade: “Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.” Jesus svarade: “Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”
Psaltaren: Psalm 15:1-5
En psalm av David. Herre, vem får gästa ditt tält? Vem får bo på ditt heliga berg? Den som lever oförvitligt och gör det rätta och är sann i tal och tanke. Den som inte går med förtal, inte vållar sin nästa skada och inte smädar sin granne. Den som föraktar den förkastlige men ärar dem som fruktar Herren. Den som håller sin ed fast det står honom dyrt. Den som inte ger lån mot ränta och inte kan mutas att fälla en oskyldig. Den som handlar så står alltid trygg.
---
