Livsstilskrönika

En del blir glada när de får en diagnos - sjukt va!

Åsa Molin: I Jesus ögon finns det ingen som är helt frisk, hela världen är ju indragen i syndens sjukdom.

Det låter sjukt, men en del människor blir glada när de får en diagnos av sin läkare. Jag har en vän som sedan hon var barn har känt att det är något som inte stämmer, och nu då hon som vuxen fick sin diagnos föll alla frustrerande bitar på plats. Hon kände en lättnad i hela kroppen.

Eller som Maria skrev i SvD:s artikelserie “Åldras med adhd”: “Jag är så tacksam för att jag har fått hjälp, att jag nu förstår att jag varken är ointelligent eller lat.” Själva diagnosen i sig är inte rolig att få, men äntligen har man fått förklaringar till det som tidigare varit oförståeligt. Eller som för Kenny som i samma serie berättar hur han fått alla möjliga olika slags mediciner och behandlingar, bland annat elchocker, men att det var symptomen man försökte komma till rätta med - själva grund-diagnosen förblev okänd.

“Jag har haft svårt att sätta fingret på vad det är som ger mig ångest. Hur ska man då kunna be om hjälp?”

Jag funderar mycket på detta med att vara frisk och att vara sjuk. Man kan vara frisk men känna sig sjuk, det brukar kallas för hypokondri. Men vad heter det när man är sjuk men tror sig vara frisk? Kanske bara vanlig förnekelse. Är vi som mänsklighet friska eller är vi sjuka? Allt som har med sjukdom att göra håller vi helst ifrån oss. Om någon antyder att det är något fel på oss, att vi är sjuka på något sätt, så tar vi det som en anklagelse. Är det därför Jesus svarar fariséerna så märkligt i dagens text? När Jesus äter och umgås med syndare, så kommer de skriftlärda, de kunniga och hängivna, och ifrågasätter honom. Jesus svarade: “Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Det kan låta som att Jesus kallar de skriftlärda för rättfärdiga och kärnfriska, men om man läser de andra samtalen han har med dem, så förstår man att det inte alls är hans bild. I Jesus ögon finns det ingen som är helt frisk, hela världen är ju indragen i syndens sjukdom.

Att hela mänskligheten är sjuk blir man inte poppis av att säga. Men vad är alternativet? Att säga att all den destruktivitet, förvirring, likgiltighet, girighet och allt det våld som vi ser är det friska tillståndet av mänskligheten?

Jag funderar på vad som krävs för att vi skall kunna höra Guds diagnos av oss som syndsmittad mänsklighet som de goda nyheter som de är?

Hur kan vi som kristna berätta om vår gemensamma sjukdom, så att det inte låter som en anklagelse, utan som en diagnos som gör att människor andas ut, att man känner att man förstår sitt liv. Aha! Bitarna faller på plats. Som en lättnad i hela kroppen.

Jesus tryckte inte upp diagnosen i ansiktet på de han mötte. Men för de som visste att allt inte stod rätt till, som var trötta på fel diagnos och fel medicin, för dem blev mötet med Jesus en befrielse. De mötte en läkare som satte fingret på deras djupaste problem, utan att döma. Som inte flådde dem på pengar för sin medicin. Utan bara delade ut den - gratis. Helt sjukt.


Lyssna på Veckans bibelkrönika

---

Andra söndagen efter trefaldighet - Tema: Kallelsen till Guds rike

Gammaltestamentliga texten: Domarboken 6:7-16

När israeliterna ropade till Herren och klagade över midjaniterna sände han en profet till dem som sade: “Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde er ut ur Egypten, förde er ut ur slavlägret. Jag räddade er från egypterna och från alla andra som förtryckte er. Jag drev undan dem för er och gav er deras land. Jag sade till er: Jag är Herren, er Gud, ni får inte dyrka de gudar som dyrkas av amoreerna, i vilkas land ni bor. Men ni lyssnade inte på mig.” Herrens ängel kom till Ofra och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att midjaniterna inte skulle komma åt det.

Herrens ängel visade sig för honom och sade: “Herren är med dig, tappre krigare!” Gideon svarade: “Men, herre, om Herren är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder talade om när de berättade hur Herren förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren svikit oss och gett oss i midjaniternas våld.” Herren vände sig till Gideon och sade: “Gå, och bruka den kraft du äger till att rädda Israel ur midjaniternas våld. Det är jag som sänder dig.” Gideon svarade: “Men, herre, hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj.” Herren sade: “Jag skall vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna som om de vore en enda man.”

Episteltext: Första Korinthierbrevet 1:6-31

Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: ‘Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.’

Evangelium: Markusevangeliet 2:13-17

Och han gick längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: “Följ mig!” Och Levi steg upp och följde honom. När Jesus sedan låg till bords i hans hus var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare sade de till hans lärjungar: “Äter han med tullindrivare och syndare?” Jesus hörde det och sade: “Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Psaltaren: Psalm 65:2-5

Lovsång tillkommer dig ,o Gud, på Sion. Vi infriar våra löften till dig, du som hör bön. Till dig kommer alla människor för att bekänna sina synder. När vår skuld blir oss för tungförlåter du oss. Lycklig den utvalde som får komma dig nära och vara på dina förgårdar. Vi mättas av det goda i ditt hus, av det heliga i ditt tempel.

---


Fler artiklar för dig