I april intervjuades artisten Lill Lindfors i söndagsintervjun i P1. Det var ett varmt samtal från en utsiktspunkt sent i livet. I samtalet med Martin Wicklin avslöjade hon att texten till en av hennes succéer egentligen handlar om Jesus. För många är det en av de vackraste kärlekssångerna som finns på svenska. Sången är riktad till den ende som hemligen ser mig. Lill sjunger: “fast ingen har talat, du vet vad jag ber dig. Min längtan är bara du”.
”Jag var inte beredd på succén”, sa Lill Lindfors i programmet. “Och långt senare så berättade Bo Setterlind, han som skrev texten, att orden egentligen var riktade till Jesus”.
Är det inte lite märkligt att en kärlekssång kan tolkas som en bön och en bön som en kärlekssång? Både ja och nej. Det är sant att kärleken till en man eller en kvinna inte ska blandas ihop med kärleken till och från Gud, det är olika saker. Men samtidigt, i den där djupa tilliten och ömheten som kan växa fram mellan två personer som älskar varandra finns en hemlighet, en osynlig samhörighet som liknar bönen. Där djup talar till djup bildas en djuphavsström.
För Paulus är bön det mest naturliga och samtidigt något hemlighetsfullt. Han skriver att Anden stöder oss i vår svaghet: “Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.” Anden ber ständigt inom oss. Därför är bön mer ett instämmande än ett projekt vi behöver dra igång. Ibland upptäcker vi att vi ber, utan att vi ens visste om det, som en längtan som drar genom kroppen, en suck eller ett spontant “tack!” bland vitsippornas överflöd. Vi upptäcker den 24/7-bön där Anden har skrivit upp sig på varje pass.
Ibland upptäcker vi att vi ber, utan att vi ens visste om det, som en längtan som drar genom kroppen, en suck eller ett spontant “tack!” bland vitsippornas överflöd.
Moder Teresa fick frågan från en journalist: “Hur gör du när du ber?” Hon svarade: “Jag lyssnar”. Och då frågade journalisten så klart: “Jaha, och vad säger Gud?”. Då log Moder Teresa och sa: “Han lyssnar också”. Journalisten såg förbryllad ut. Då sa nunnan: “Om du inte förstår så kan jag inte förklara det”. Det kan låta som ett snobbigt svar, men jag tror att det handlar om att hon hade insett att vissa saker kan man helt enkelt inte förklara på ett tillfredsställande sätt för den som inte upplevt det. Bönen går genom världen som en djuphavsström av kärlek, och den finns där för alla att upptäcka, men man måste våga sjunka in i Guds verklighet, under ytan. Där kan vi möta honom, den ende som hemligen ser oss. Andens bön kan dyka upp var som helst, till och med på Svensktoppen.
Lyssna på podcasten Veckans bibelkrönika
---
Bönsöndagen - Tema: Bönen
Gammaltestamentliga texten: Första Kungaboken 3:5-14
I Givon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: “Be om vad du vill. Jag skall ge dig det.” Salomo svarade: “Du visade stor godhet mot din tjänare David, min far, eftersom han levde troget, rättfärdigt och redligt inför dig. Och du har hållit fast vid denna stora godhet och gett honom en son som nu sitter på hans tron. Det är du, Herre, min Gud, som har gjort mig till kung efter min far David, och här står jag nu ung och oerfaren mitt i det folk som du har utvalt, ett folk så stort, så talrikt att det inte kan räknas. Ge din tjänare ett lyhört sinne, så att jag kan skipa rätt åt ditt folk och skilja mellan gott och ont. Vem skulle annars kunna döma över ditt väldiga folk?”
Denna bön behagade Herren, det gladde honom att Salomo bad om detta. Gud sade: “Eftersom du bad om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom och inte heller om dina fienders död utan bad om gåvan att urskilja vad som är rätt, så uppfyller jag nu din bön och gör dig visare och mer insiktsfull än någon har varit före dig eller kommer att bli efter dig. Också det som du inte har bett om ger jag dig, rikedom och ära i alla dina dagar, mer än vad någon annan kung har haft. Och om du vandrar mina vägar och rättar dig efter mina bud och stadgar, så som din far David gjorde, skall jag ge dig ett långt liv.”
Episteltext: Romarbrevet 8:24-27
I hoppet är vi räddade — ett hopp som man ser uppfyllt är inte något hopp, vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt. På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
Evangelietext: Matteusevangeliet 6:5-8
När ni ber skall ni inte göra som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att människorna skall se dem. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna; de tror att de skall bli bönhörda för de många ordens skull. Gör inte som de, ty er fader vet vad ni behöver redan innan ni har bett honom om det.
Psaltarpsalm: Psaltaren 13:1-6
För körledaren. En psalm av David. Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge skall du dölja ditt ansikte? Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag? Hur länge skall min fiende triumfera? Se på mig, svara mig, Herre, min Gud! Ge ny glans åt mina ögon, låt mig inte somna in i döden, låt inte min fiende säga att han besegrat mig, mina ovänner jubla över mitt fall. Jag litar på din godhet, mitt hjärta skall jubla över din hjälp. Jag vill sjunga till Herrens ära, ty han är god mot mig.
---
