Som upphängd på en lina mellan två stolpar hänger dagens bibelord.
Ena stolpen är det konstiga som just hänt: att Jesus band en handduk om midjan. Föll på knä och gjorde det bara slavar gjorde: tvättade lärjungarnas svettiga smutsiga fötter. Ödmjukhetens konung böjer sig ned inför sina lärjungar. Hans varsamma händer tvättar allas fötter, även Judas. Kanske särskilt Judas fötter. Sedan äter de påskmåltiden. Den som älskar och de som sviker äter vid samma bord.
Den andra stolpen som bär linan vår text dinglar på, den står en bit längre bort: där Jesu tal tar slut. Där Jesus med tunga steg går ut i mörkret i riktning Getsemane (18:1).
Vi tar ned vår text från linan. “När Judas hade gått.” Så börjar den. Judas går. Vänder ryggen åt alla och allt. På de fötter som Jesus nån timme tidigare tvättat går Judas ut i natten för att förråda. När Judas går ut tar mörkret makten.
Att bli sårad gör ont. Ännu ondare när någon av våra allra närmaste sviker.
För att skydda oss från smärtan gömmer vi oss ofta bakom en mur. Stänger ute den som gjort oss illa. Stänger inne oss själva. Det gör för ont att leva med vidöppet hjärta. “När livet inte blir som vi har tänkt oss: vad gör vi med vår bitterhet och skam?” frågar Ylva Eggehorn i Psalm 841.
Ja, vad gör vi? Jesus ger oss ett oväntat svar: älska varandra. Detta är inte ett tips, utan ett bud. Svaret på svek och missförstånd, på gnissel och skav är att inte döma, inte snacka skit om eller pilla i såren. Jesus inbjuder oss att öva på att älska. Öva på att snälltolka. Öva på att välsigna dem som gör oss illa. Öva på att tala gott om andra utan att lägga till ett “men…”.
I dödens närhet lär sig lärjungarna om ödmjukhet när Jesus tvättar och torkar deras fötter. I sveket lär de sig hur man möter smärtans knivhugg: kärlek.
Är det möjligt att älska den som bedrog dig? Att tala väl om den som talade så illa om dig att andra vände sig från dig? Att välsigna den som manövrerade ut dig? Den som valde bort dig eller glömde dig?
Att älska är inte en känsla, det är ett beslut. Ett beslut att inte möta ont med ont. Beslutet måste ibland innebära att klippa kontakten med den som gör eller gjort dig väldigt illa. Att älska är beslutet att vägra låta såren du fått infekteras, så att det sipprar ut skitsnack, hårdhet, illvilja ur dem.
Dagens text dinglar mellan två händelser. Stort svek och stor kärlek. Bottenlöst lidande och en dörr som. Öppnas på vid gavel när vi trodde allting gått baklås för evigt.
Ylvas psalm fortsätter:
Det finns ett hopp som aldrig ska gå över trots alla ärr av bitterhet och sorg
Om hoppets Gud får bära oss igenom kan trots allt något nytt få växa fram
Och vi ska springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till
Men tilliten som Kristus vunnit åt oss är större än all makt och ondska vill.
Eller orden Francis Spufford skrev att han trodde att Jesus sa till Maria vid graven: “Var inte rädd. Långt mer kan helas än vad du tror.”
Lyssna på Veckans bibelkrönika
---
Fjärde söndagen i påsktiden - Tema: Vägen till livet
Gammaltestamentliga texten: Andra Moseboken 13:20-22
De bröt upp från Suckot och slog läger i Etam, vid randen av öknen. Om dagen gick Herren framför dem i en molnpelare för att visa dem vägen, och om natten gick han i en eldpelare för att lysa dem. Så kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren gick ständigt framför dem om dagen och eldpelaren om natten.
Episteltext: Första Thessalonikerbrevet 5:9-11
Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.
Evangelium: Johannesevangeliet 13:31-35
När Judas hade gått sade Jesus: “Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma. Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”
Psaltarpsalm: Psalm 147:1-7
Halleluja! Det är gott att sjunga vår Guds lov, lovsång är skön och ljuvlig. Herren bygger upp Jerusalem och samlar det skingrade Israel. Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår. Han bestämmer stjärnornas antal och ger dem deras namn. Vår Herre är stor, hans kraft är väldig, hans vishet är utan gräns. Herren stöder de svaga, de gudlösa slår han till marken. Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra,
---
