Med förväntan i rösten frågade åttaåringen mig vad vi skulle göra för något roligt på påsklovet. De senaste två åren har vi i församlingen försökt göra något för våra asylsökande familjer på loven. Sanningen var att vi alldeles glömt bort det denna gång. Såklart lovade jag att vi skulle göra något och vi åkte bland annat till Lindesbergs badhus. Det som är en vanlig aktivitet för mina barn är årets stora händelse för ett annat barn.
När vi var där förra gången blev det spontan simträning för barn och vuxna. Jag uppmärksammade då en utmaning de flesta som ska lära sig simma får kämpa med; frestelsen att anstränga sig mer och snabbare. Vi som lärt oss att simma vet av erfarenhet att motsatsen är hemligheten. Bara när vi slappnar av i vattnet och litar på simtagens flytkraft fungerar det. Men innan vi upptäckt detta viftar vi oss gärna frenetiskt ända ner till botten av bassängen. Mina asylsökande vänner kämpade med att inte kämpa, utan i stället vila i simtagen.
Bibeln beskriver Gud som den gode herden och utmålar oss alltså som får. Detta var en bild som den mäktiga kung David inte alls hade problem med. David som både varit en herde för en skock får och för hela folket hade sin djupaste identitet i att vara ett Guds får. Fårens uppgift är inte att hjälpa herden med hans uppgift eller att leta efter gröna ängar, fårens utmaning är att lita på herden och följa honom. Livets stora upptäckt är att vi flyter bättre när vi litar på simtagen och vågar sluta att desperat vifta oss fram. Fåret och jag har samma arbetsbeskrivning: Lita på Herden, men de flesta får lyckas nog bättre än mig. Det är lätt att börja försöka göra herdens jobb och sedan förvänta sig applåder och en klapp på axeln.
Kung David beskriver hur herdens stav och käpp gör honom trygg. Med sin stav hade David pekat ut riktningen åt fåren och lett dem till lugna vatten. Med sin käpp hade han drivit rovdjur på flykt och skyddad fåren otaliga gånger. I relation till Gud erkänner David sitt behov av både ledning och skydd. Finns det en risk att vi nöjer oss med skydd och inte låter vår gode herde leda oss? Jesus uttrycker med en provocerande självklarhet att fåren känner igen hans röst och följer honom. Jag förstår det som att Gud ger alla troende förmågan att identifiera hans närvaro och vägledning. Att känna igen hans röst är att förstå vem han är.
Den gode herden har gett sitt liv för fåren. Vår uppgift är att lita honom. Inför veckan som väntar: Vila i simtagen och sätt din tillit till den herde som ger evigt liv.
Lyssna på podcasten Veckans bibelkrönika
---
Tredje söndagen i påsktiden - Tema: Den gode herden
Gammaltestamentliga texten: Jeremia 23:3-8
Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag fördrivit dem och föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. Och jag skall ge dem nya herdar, som skall valla dem så att de inte längre behöver vara ängsliga eller rädda, och ingen av dem skall komma bort, säger Herren. Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall vara konung och härska med vishet och skapa rätt och rättfärdighet i landet. Under hans tid skall Juda vara skyddat och Israel leva i trygghet. Detta är det namn han skall bära: Herren vår rättfärdighet. Därför skall det komma en tid, säger Herren, då man inte längre säger “Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egypten” utan “Så sant Herren lever, han som förde Israels ättlingar ut ur Nordlandet och hämtade hem dem från alla andra länder dit han fördrivit dem, för att låta dem bo i deras eget land.”
Episteltexten: Första Petrusbrevet 5:1-4
Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att uppenbaras: Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar.
Evangelium: Johannesevangeliet 10:22-30
Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Då omringade judarna honom och sade: “Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet.” Jesus svarade: “Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.”
Psaltaren: Psalm 23
En psalm av David. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig. Han för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig ny kraft och leder mig på rätta vägar, sitt namn till ära. Inte ens i den mörkaste dal fruktar jag något ont, ty du är med mig, din käpp och din stav gör mig trygg. Du dukar ett bord för mig i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden. Din godhet och nåd skall följa mig varje dag i mitt liv, och Herrens hus skall vara mitt hem så länge jag lever.
---
